Egenreferat. Varje år drabbas cirka 6 000 människor av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige, och dödligheten är hög: omkring 90 procent dör inom 30 dagar. Tidig hjärt–lungräddning (HLR) och defibrillering ökar chansen att överleva, men trots att tusentals hjärtstartare sålts de senaste åren och att fler och fler är utbildade i HLR är överlevnaden fortsatt låg.

Att med hjälp av drönare leverera en hjärtstartare till platsen för ett misstänkt hjärtstopp före ambulansens ankomst har potential att minska tiden till defibrillering hos patienter med hjärtstopp. Ett flertal simuleringsstudier med längre flygningar utom synhåll har visat lovande resultat, men drönare med hjärtstartare har däremot aldrig testats i realtid på skarpa fall vid misstänkta hjärtstopp.

För första gången någonsin har nu Centrum för hjärtstoppsforskning vid Karolinska institutet (KI) i samverkan med SOS Alarm, Västra Götalandsregionen samt drönaroperatören Everdrone under perioden 1 juni–30 september 2020 genomfört en säkerhets- och genomförbarhetsstudie med tre drönarsystem placerade i hangarer i Västra Götalandsregionen (Fiskebäck, Torslanda och Kungälv). Drönarna larmades ut via 112 till misstänkta hjärtstopp samtidigt med – och som ett komplement till – befintlig ambulanssjukvård och räddningstjänst mellan kl 08.00 och 22.00 under studieperioden.

De tre drönarna, som tillsammans täckte ett område med ca 80 000 invånare, styrdes automatiserat (utom synhåll för piloten) på distans av drönarpiloter och var utrustade med hjärtstartare (Schillers FRED Easyport, som väger ca 800 gram), som vid ankomst vinschades ned på platsen från ca 30 meters höjd. All drönarutlarmning skedde från och inom Säve flygplats kontrollerade luftrum med tillstånd från flygledare i varje enskilt fall. Drönarna flög inte i regn eller i vind > 8 m/s. Primärt utfallsmått var andel fall där hjärtstartare kunde levereras i de fall där en drönare utlarmats och också lyft.

Under studieperioden inkom 53 larm om misstänkta hjärtstopp till 112; en drönare lyfte i 12 av dessa fall och levererade en hjärtstartare i 11 fall (92 procent). I ett av fallen gjorde drönaren en helt okomplicerad automatisk säkerhetslandning. Inga allvarliga säkerhetsaspekter inträffade under studieperioden. I de 11 fall där en hjärtstartare blev levererad var drönaren på plats före ambulans i 7 av 11 fall (64 procent), med en tidsvinst på nästan 2 minuter i median (1 minut och 52 sekunder [kvartilavstånd, IQR, 1:35–4:54]).

Slutsatsen av denna studie [2], som är en del i ett doktorandprojekt, är att det är möjligt att dels integrera drönarsystem i 112-larmkedjan vid misstänkta hjärtstopp, dels leverera en hjärtstartare i skarpa fall av misstänkta hjärtstopp, ofta före ambulansens ankomst. Mer kunskap och forskning behövs om överlevnadseffekter samt interaktion med »bystanders« på plats. Ytterligare tekniska och logistiska förbättringar kan dessutom göras för att inkludera fler fall och förkorta responstiden ytterligare. En klinisk effektivitetsstudie är planerad att genomföras i Sverige under 2022.