Egenreferat. Elektrokonvulsiv terapi (ECT) är den mest effektiva behandlingen mot svåra depressioner. Behandlingens effekt anses bero på att man orsakar ett kontrollerat epileptiskt anfall. Sedan 1960-talet ges ECT rutinmässigt under narkos. Det är välkänt att merparten av narkosläkemedel påverkar kramptid och höjer kramptröskeln, men det är inte klarlagt hur behandlingsresultatet vid ECT påverkas av dosering av narkosläkemedel.

Vi genomförde en nationell registerbaserad kohortstudie med patienter som erhöll ECT mot depression 2012–2018 [1]. Totalt inkluderades 7 917 patienter i studien. Data inhämtades från Kvalitetsregister ECT samt andra nationella register. Tiopental och propofol var de läkemedel som huvudsakligen användes. Patienterna delades upp i grupper med låg, medelhög respektive hög dos av narkosläkemedel utifrån kön och ålder.

De utfall vi undersökte var svar på behandling (respons) och symtomfrihet (remission) baserade på kliniska skattningsskalor och självskattningsskalor. Vi undersökte sedan sambandet mellan doseringsintervall av narkosläkemedel vid ECT mot depression och behandlingsutfall. Modellen justerades för flera samvarierande faktorer. För respons var oddskvoten 1,22 (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,07–1,40: P = 0,004) och för remission 1,37 (95KI 1,17–1,60; P ≤ 0,001) till fördel för låg jämfört med hög dos narkosläkemedel.

Vår tolkning av resultatet är att en ytlig sövning i samband med ECT ökar chansen för bättre behandlingsutfall vid depression. Ytterligare randomiserade studier i ämnet krävs dock för att säkerställa resultatet.