Egenreferat. I fladdermöss och deras ektoparasiter, till exempel fästingar, har man nyligen kunnat påvisa många olika arter av virus, bakterier och parasiter. Några av dessa är bevisligen sjukdomsframkallande för människor, men flertalet är endast misstänkt patogena. Anledningen till detta nyvaknade intresse är framför allt de allvarliga utbrotten av virus som är nära besläktade med eller identiska med fladdermusassocierade virus, såsom sars-cov-1, sars-cov-2 och mers-cov, ebolavirus, lyssavirus (som orsakar fladdermusrabies), nipahvirus och hendravirus. Det finns mer än 1 400 arter av fladdermöss, varav 19 förekommer i Sverige. En fästingart, Carios vespertilionis, kallad kortbent fladdermusfästing (Figur 1) är en ganska vanlig blodsugare på fladdermöss i Sverige. Den biter i undantagsfall även människor och kan då orsaka allvarliga bettreaktioner som kan kräva antibiotikabehandling [1].

Med PCR-teknik, DNA-sekvensering och fylogenetiska analyser undersökte vi 92 individer av kortbent fladdermusfästing insamlade i Uppland och Småland [2]. Vi fann att 24 procent var infekterade med en eller flera Borreliaarter som fylogenetiskt tillhör den grupp av Borreliabakterier som orsakar återfallsfebrar. Vissa av de infekterade fästingarna var positiva för Borrelia sp CPB1, som tidigare påvisats i Storbritannien och Frankrike. Men vi kunde inte i någon av fästingarna påvisa Borrelia burgdorferi sensu lato, som kan orsaka borrelios (Lyme disease), eller Borrelia miyamotoi, som orsakar en typ av återfallsfeber. Båda de sistnämnda bakterierna överförs i Sverige av den vanliga fästingen Ixodes ricinus. Borrelia sp CPB1 tillhör visserligen den fylogenetiska grupp som orsakar återfallsfebrar, men det återstår ändå att visa om även denna art är sjukdomsframkallande.