Avhandling. Ungefär 4 600 patienter drabbas årligen av koloncancer i Sverige. De senaste decennierna har vården av patienter med koloncancer förbättrats, med effektivare regimer för adjuvant behandling, förfinad kirurgi, bättre preoperativ utredning, multidisciplinära diskussioner och mer detaljerade patologutlåtanden. Sannolikt har risken för återfall minskat av detta, vilket påverkar vinsten med adjuvant behandling. I en avhandling från Uppsala universitet undersöktes risken för återfall och olika faktorers förmåga att förutspå återfall i fyra delarbeten.

I den första artikeln undersöktes 5-årsrisken för återfall i ett material från Svenska kolorektalcancerregistret, bestående av drygt 14 000 patienter. Vid avancerad tumör utan lymfkörtelspridning (stadium II) var risken 11 procent, vilket var lägre än vad som beskrevs i de riktlinjer som var aktuella 2018. Risken var också relativt låg, 20 procent, för en femtedel av patienterna med lymfkörtelspridning (stadium III). Detta material ingick sedan i en översiktsartikel där i princip alla studier som beskriver risken för återfall de senaste decennierna inkluderades. Risken beräknades då ha minskat med 0,5 procent per år sedan 1960-talet.

I den andra artikeln undersöktes riskfaktorer för återfall, som inte finns med i Svenska kolorektalcancerregistret, i ett mindre men mer detaljerat material bestående av 416 konsekutiva radikalt opererade patienter från en sjukvårdsregion. Alla »nya« riskfaktorer korrelerade med återfall, men även med andra, mer klassiska, riskfaktorer. Antalet positiva lymfkörtlar och CEA-nivå (karcinoembryonalt antigen) efter kirurgi var de enda som var självständigt korrelerade med återfallsrisk i justerad analys.

I den tredje artikeln granskades journalerna för alla patienter med kolorektalcancer i en region och alla med icke-metastaserad sjukdom i ytterligare en region för att kontrollera hur korrekt registreringen av återfall var i Svenska kolorektalcancerregistret. Totalt granskades nästan 3 000 journaler, och för de patienter som opererats för mer än 5 år sedan saknades 1,5 procent av återfallen i registret. När 5-årsrisken för återfall undersöktes i detta kompletta material överensstämde den trots det väl med de siffror som presenterades i den första artikeln.

I den fjärde artikeln, som refererades i Läkartidningen nr 38–39/2021, skapades en prediktionsmodell för återfall som var lika bra på att klassificera patienterna som befintliga modeller, men hade bättre kalibrering och i högre grad angav »rätt« risk, särskilt för patienter där nyttan av adjuvant behandling är oklar.

Att risken för återfall i dag är lägre än tidigare är känt, men hur mycket lägre har inte tidigare angetts i siffror. Tillägg av biokemiska riskfaktorer utöver de klassiska patologiska skulle kunna vara av värde för att bättre förutspå risken för återfall, även om det med registerdata går att få en bra prediktionsmodell som är tillämpbar i den kliniska situationen. Framtida studier kommer att inrikta sig på att ännu bättre förstå risken för återfall och förfina urvalet av patienter till adjuvanta cytostatika.