Avhandling. Vård i respirator på en intensivvårdsavdelning (Iva) är ofta en nödvändig behandling, men samtidigt förenad med stora risker och komplikationer. Längre vårdtid i respirator innebär ökad risk för komplikationer och mortalitet; patienterna är dessutom ofta äldre och har flera sjukdomar sedan tidigare. Avvecklingen av respiratorn är vanligtvis okomplicerad, men för patienter med längre vårdtider än en vecka kan den så kallade urträningsprocessen bli komplicerad. Standardiserade rutiner kan vara svåra att tillämpa, och vården behöver ofta individualiseras, vilket ställer stora krav på vårdteamets kompetens. En avhandling vid Sahlgrenska akademin visar att det är viktigt att minska tiden i respirator, då stora resurser används och vården kan förbättras. Avhandlingens övergripande syfte var att identifiera patientgruppen på Iva (≥ 18 år) med respiratorvård ≥ 7 dygn, vårdrutiner samt möjligheten att individualisera en långsiktig urträningsprocess. Avhandlingen bygger på patientregisterdata från Svenska intensivvårdsregistret (n = 1 950), enkäter till svenska Iva (n = 77) och djupintervjuer med intensivvårdssjuksköterskor (n = 19).

Resultatet visade att vårdtillfällen med respirator ≥ 7 dygn utgjorde 5 procent av alla vårdtillfällen, men upptog 32 procent av det totala antalet intensivvårdsdygn. De flesta avdelningar saknade patientansvariga sjuksköterskor, och få använde rutiner baserade på personcentrerad vård. Ändå fanns det personcentrerade arbetssättet med under urträningsprocessen, även om hinder som bristande teamarbete och bristande personalresurser identifierades. Vårdteamet beslutade gemensamt om vården, men intensivvårdssjuksköterskorna spelade en nyckelroll i teamarbetet och när det gällde att prioritera, initiera och driva urträningsprocessen framåt.

En relativt liten grupp patienter med respiratorvård ≥ 7 dygn upptar en betydande del av kapaciteten på svenska intensivvårdsavdelningar. En ökande äldre befolkning är en utmaning för vården och kommer att kräva ökade resurser i framtiden. Att korta vårdtiderna med en effektivare vård skulle inte bara minska det fysiska och psykiska lidandet för den enskilde patienten, utan också ha en betydande effekt på de akuta intensivvårdsresurserna. Den långvariga urträningsprocessen skulle kunna underlättas om den bedrevs separerad från akut intensivvård i en vårdmiljö med resurser för en mer långsiktig vård. Personcentrerad vård kan öppna upp för ytterligare individualisering och patientmedverkan i syfte att korta vårdtiden.