Egenreferat. För att förbättra läkemedelsbehandlingen hos äldre patienter i primärvården har ersättning till vårdcentraler baserats bland annat på andelen patienter 75 år eller äldre med registrerad åtgärdskod för genomförd läkemedelsgenomgång. I vår nyligen publicerade tvärsnittsstudie visade det sig att färre patienter med en sådan åtgärdskod registrerad i journalen, jämfört med patienter utan kod, hade adekvat läkemedelsbehandling [1].

Läkemedelsbehandlingen studerades hos 302 konsekutiva patienter, 65 år eller äldre, vid 2 vårdcentraler i Västra Götalandsregionen. Medianpatienten behandlades regelbundet med 6 läkemedel. Behandlingen bedömdes av 2 läkare med specialistkompetens i allmänmedicin respektive allmänmedicin/klinisk farmakologi, först enskilt och sedan i konsensus, ur ett medicinskt helhetsperspektiv. Läkarna var blindade för om koden för läkemedelsgenomgång hade registrerats eller inte vid det aktuella besöket. För att inte missa något som generellt anses vara olämplig/lämplig behandling hos äldre applicerade bedömarna före sina helhetsbedömningar etablerade set med kvalitetsindikatorer för läkemedelsbehandling.

Andelen patienter med adekvat läkemedelsbehandling, definierat som läkemedelsbehandling där bedömarna i konsensus ansåg att ingen åtgärd relaterad till behandlingen behövde göras före nästa rutinbesök, var 63 procent för dem som hade en läkemedelsgenomgång registrerad under det senaste året jämfört med 73 procent hos övriga (P = 0,047). Skillnaden drevs av patienter 65–74 år (49 jämfört med 74 procent; P = 0,003) och sågs inte hos patienter ≥ 75 år (67 jämfört med 70 procent, P = 0,77).

Den vanligaste åtgärden som gemensamt bedömdes behövas, relaterad till läkemedelsbehandlingen, var att före nästa rutinbesök ta reda på mer om patienten för att kunna besluta om eventuell in- eller utsättning av ett läkemedel (n = 53). Andra vanliga åtgärder var att sätta ut läkemedel (n = 41) respektive att beställa laboratorieprov (n = 25).

Vid en justerad regressionsanalys framkom att det var 10 gånger vanligare att en åtgärdskod registrerats för patienter ≥ 75 år jämfört med patienter 65–74 år, det vill säga den åldersgräns som beslutats för ersättning.

Sammanfattningsvis var en registrerad åtgärdskod för läkemedelsgenomgång inte förknippad med adekvat läkemedelsbehandling. Fynden talar för att denna indikator inte speglar kvaliteten på den vård som utförts. Det kan dock inte uteslutas att kodningen har andra fördelar, till exempel genom att uppmuntra till årliga patient–läkarmöten.