Merparten av Europas länder har screeningprogram för kolorektalcancer, men med olika utformning, varaktighet och täckning i befolkningen. I den troligen första jämförande studien [1] analyserades tidsmässiga förändringar 2000–2016 i åldersstandardiserad incidens och mortalitet för 3,1 miljoner patienter i 21 europeiska länder, varav nationella data för 5 länder med tidigt införda screeningprogram, 6 med sent införda och 5 länder utan nationella program (däribland Sverige).

I länder som haft screening under lång tid sjönk den genomsnittliga årliga incidensen med som mest –2,5 procent (95 procents konfidensintervall [95KI] –2,8 till –2,2 procent) för män respektive –2,4 procent (95KI –2,7 till –2,1 procent) för kvinnor. I stater där screening infördes senare var incidensen stabil eller ökande fram till screeningstart, från –0,2 procent (95KI –1,4 till 1,0 procent) till 1,5 procent (95KI 1,1–1,8 procent) för män och från –0,5 procent (95KI –1,7 till 0,6 procent) till 1,2 procent (95KI 0,8–1,5 procent) för kvinnor. Däremot ökade incidensen i länder utan nationell screening, varierande från 0,1 procent (95KI –0,2 till 0,4 procent) till 1,9 procent (95KI 1,2–2,6 procent) för män och från 0,3 procent (95KI 0,0–0,6 procent) till 1,1 procent (95KI 0,8–1,4 procent) för kvinnor. Incidensminskningen i länder med längre tids screening omfattade de inkluderade åldersgrupperna och främst distala kolon och rektum, medan ökningen i länder utan program innefattade flertalet åldrar och anatomiska lokaler.

Den åldersstandardiserade mortaliteten följde ett likartat mönster, med maximal reduktion på –3,8 procent (95KI –4,2 till –3,4 procent) för män respektive –3,9 procent (95KI –4,3 till –3,5 procent) för kvinnor i länder med tidig screeningstart. Stater med sen start visade maximal sänkning med –2,3 procent (95KI –2,7 till –1,9 procent) för män och –2,5 procent (95KI –3,0 till –2,0 procent) för kvinnor. I länder utan program varierade mortalitetsändringen från som bäst –1,8 procent (95KI –2,1 till –1,4 procent) för män respektive –1,7 procent (95KI –2,7 till –0,7 procent) för kvinnor till ingen förändring.

Studien jämför däremot inte effekten av screeningprogrammens olika uppbyggnad, även om vissa indirekta indikationer finns (till exempel bättre effekt av organiserade än opportunistiska program).

Studien är extra värdefull för att den observerar effekterna av screeningprogram i rutindrift, det vill säga samtliga led är inkluderade, och välfungerande program jämförs därmed med mindre heltäckande. Viktiga erfarenheter kan tillämpas i det pågående införandet av screening för kolorektalcancer i Sverige.