Egenreferat. Det internationella osteoporosförbundet IOF (International Osteoporosis Foundation) har nyligen publicerat en stor sammanställning där man beskriver epidemiologi, vårdtyngd och behandling av osteoporos i EU, Schweiz och Storbritannien [1]. Rapporten baseras på en publikation från 2021 där man presenterade ett »score card« (SCOPE 2021), där alla länder poängsattes inom olika områden såsom frakturbörda, förekomst av nationella riktlinjer för osteoporos, tillgänglig utredning och behandling [2]. Sammanfattningsvis såg man att det i samtliga 29 länder inträffade cirka 4,3 miljoner osteoporosfrakturer med 250 000 frakturrelaterade dödsfall under 2019.

I Sverige beräknade man att det inträffat 124 000 osteoporosfrakturer år 2019, vilket innebar 338 frakturer per dag. Man uppskattade att denna siffra kommer att öka med över 30 procent fram till år 2034 (vilket är en större ökning än genomsnittet i EU), baserat på hur andelen äldre i den svenska befolkningen förväntas öka. Sverige toppade tabellen med högst incidens av höftfrakturer bland kvinnor: 730/100 000 individer. När man tittade på samtliga frakturer hos både män och kvinnor, 50 år och äldre, var Sverige på tredje plats med 316 frakturer/100 000 år 2019.

Den uppskattade livstidsrisken hos kvinnor 50 år och äldre för att drabbas av höftfraktur var 25 procent i Sverige, även den högst av alla undersökta länder (Figur 1) och betydligt högre än genomsnittsrisken i EU (5,7 procent för män och 15,0 procent för kvinnor). Svenska män 50 år och äldre hade 10,9 procents livstidsrisk för att drabbas av en höftfraktur, vilket till och med var högre än risken hos kvinnor i några av de andra länderna. I rapporten presenterades även hur man från ett registeruttag från svenska Dödsorsaksregistret 2019 såg att dödsfall relaterade till osteoporosfraktur var den tredje största dödsorsaken, efter demens och hjärt–kärlsjukdom. Man uppskattade att det i Sverige finns 389 000 kvinnor med indikation för osteoporosläkemedel, men att 261 000 av dessa fortfarande är obehandlade (»treatment gap« på 67 procent).

Den sammanlagda kostnaden för osteoporosfrakturer i Sverige år 2019 beräknades till ca 23 miljarder kronor, varav 14 miljarder var direkta kostnader i anslutning till frakturerna, 8,5 miljarder var långsiktiga vårdkostnader och endast 450 miljoner kronor var läkemedelskostnader. Denna summa beräknades uppta 4,3 procent av den totala vårdbudgeten. Sverige hade även den tredje högsta kostnaden per osteoporosfraktur i förhållande till befolkningsmängd av samtliga 29 länder. Intressant nog såg man även att det bara fanns 7,4 DXA-maskiner (dual energy X-ray absorptiometry) per miljon invånare i Sverige, vilket var bland de lägsta nivåerna i EU (man räknade med att mer än 20 DXA-maskiner/miljon invånare var optimalt).

Slutligen utmärkte sig faktiskt Sverige även i andra delar av undersökningen, då det trots de dystra siffrorna för vårdtyngd och kostnader bedömdes finnas osedvanligt tydliga register, kliniska vårdprogram, patientförening och även nationella riktlinjer för beslutsfattare färdiga på plats.

Med denna rapport bör svenska beslutsfattare inse allvarlighetsgraden av frakturbördan i Sverige, som utmärker sig i Europa, och se möjligheterna med att ge resurser till en osteoporosvård som har goda förutsättningar för att utvecklas.

Potentiella bindningar och jävsförhållanden: Märit Wallander har haft föreläsnings- eller konsultuppdrag för Amgen AB, Meda/Mylan och UCB Pharma. Mattias Lorentzon har haft föreläsnings- eller konsultuppdrag för UCB Pharma, Amgen, Astellas, Meda/Mylan, Renapharma, Radius Health, Lilly och Consilient Health.