Egenreferat. Ledprotesinfektion är en fruktad komplikation efter artroplastik och inträffar vid 1–2 procent av elektiva ingrepp. Ett av kriterierna för att dia­gnostisera ledprotesinfektion är växt av »samma« mikroorganism (oskiljaktig med rutinlaboratoriemetoder) i minst två peroperativa vävnadsodlingar eller kombination av preoperativt aspirat och per­operativ odling.

Ett vanligt fynd i vävnadsodlingar är koagulasnegativa stafylokocker (KNS), särskilt Staphylococcus epidermidis (SE), vilka också tillhör den normala hudfloran. Därför är det svårt att bedöma om fynd av KNS beror på kontamination från huden eller är orsaken till protesinfektionen. Vid odling påvisas KNS ofta med varierande fenotypiska egenskaper (koloniutseende/antibiogram), vilket försvårar bedömningen av klinisk relevans. Kunskapen om fenotypisk och genotypisk variation hos KNS från protesinfektioner är sparsam, men senare års utveckling av kliniskt mikrobiologiska metoder med artbestämning via MALDI/TOF och helgenomsekvensering ger ökad information. Vi genomförde en retrospektiv kohortstudie av 62 konsekutiva patienter med protesinfektioner orsakade av KNS [1]. Totalt 131 KNS-isolat artbestämdes med MALDI/TOF, karakteriserades fenotypiskt (koloniutseende/antibiogram) och genotypiskt (pulsfält-gelelektrofores och multilokus-sekvenstypning). Totalt helgenomsekvenserades 69 SE-isolat från 16 fall med tillgång till minst två isolat.

Endast en art (monomikrobiell infektion) påvisades i 43/62 av fallen, av vilka 30/43 orsakades av SE och 5/43 av Staphylococcus capitis. Tidigare beskrivna sjukhusanpassade multiresistenta genetiska linjer av SE förekom hos 40/62 av fallen [2]. Bland de 16 fall med SE-infektion som helgenomsekvenserades var fenotypisk variation mycket frekvent (kolonimorfologi 16/16 fall; antibiogram 13/16 med skillnader i 1–5 antibiotikaklasser). Likaledes var det vanligt (11/16) att isolat av SE med samma sekvenstyp från en patient uppvisade genotypisk och fenotypisk variation av antibiotikaresistens. Även polyklonal SE-infektion förekom (7/16), det vill säga SE med olika sekvenstyper.

Resultaten belyser tydligt de problem som finns med att använda fenotypisk karakterisering av SE som diagnostisk metod vid ledprotesinfektion och de risker som finns att fynden feltolkas som hudkontamination. Större systematiska studier behövs för att optimera diagnostiken, förbättra möjligheten att välja ade­kvat riktad antibiotikaterapi och förhoppningsvis förbättra behandlingsresultaten för patienter med protesinfektion.