Egenreferat. Basalcellscancer är den vanligaste formen av hudcancer, och dess incidens ökar fortfarande. I Sverige verifierades drygt 71 000 nya fall av basalcellscancer år 2019, jämfört med drygt 47 500 fem år tidigare. Internationellt klassificeras basalcellscancer i två kategorier beroende på histopatologiska egenskaper: lågrisk, som inkluderar nodulär och ytlig basalcellscancer, samt högrisk (typ II–III enligt svensk klassificering) som tenderar att orsaka omfattande lokal förstörelse och har högre risk för återfall. Kir­urgi anses allmänt vara standardmetod för behandling av basalcellscancer i ansiktet. Högrisk-basalcellscancer excideras ofullständigt i upp till 50 procent av fallen när sedvanlig kirurgi utförs [1].

Återfallsrisken är också större med vanlig kirurgi jämfört med Mohs kirurgi, en teknik som möjliggör undersökning av alla vävnadsmarginaler där man i en eller flera operationsomgångar, följda av histopatologisk utvärdering av marginalerna, erhåller fullständigt avlägsnande av tumören och minimering av risk för återfall samtidigt som man sparar så mycket frisk vävnad som möjligt. Högrisk-basalcellscancer, särskilt på eller i närheten av näsan, läpparna, öronen, ögonlocken och ögonbrynen, behandlas företrädesvis med Mohs kirurgi. Trots att ca 9 000 fall av högrisk-basalcellscancer i ansiktet dia­gnostiseras varje år behandlas endast cirka 5 procent med Mohs kirurgi i Sverige. 

Vid avdelningen för dermatologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, genomfördes en retrospektiv analys av samtliga högrisk-basalcellstumörer som exciderats med traditionell kirurgi mellan november 2018 och maj 2020 (n = 987) [2]. Av dessa var 203 (20,6 procent) icke-radikala. Kliniska samt patologiska faktorer associerade med icke-radikalitet analyserades. Typ III-basalcellscancer excideras icke-radikalt i högre utsträckning än typ II (27,0 procent mot 17,6 procent för typ II, P < 0,001). Basalcellscancer lokaliserad i ansikte och hårbotten (22,4 procent mot 14,7 procent för andra lokalisationer, P = 0,009) ledde också till icke-radikal excision, särskilt på näsa, öra, skalp och periorbitalt (28,0–37,0 procent mot 9,5–16,9 procent för andra lokalisationer P < 0,0001) (Figur 1). Typ III-basalcellscancer på näsan resulterade i icke-radikal excision i 55,0 procent av fallen. Cirkulära excisioner var oftare icke-radikala (28,5 procent) jämfört med elliptiska (17,7 procent) (P < 0,001). Faktorer som inte var associerade med icke-radikalitet var tumörstorlek, excisionsmarginaler, användning av en preoperativ biopsi eller inte samt kirurgens erfarenhet.

För att minska antalet misslyckade operationer bör patienter med högrisk-basalcellscancer i ansiktet erbjudas Mohs kirurgi i betydligt större utsträckning än i dag.