Allvarliga komplikationer efter komplicerad kirurgi, exempelvis cancerkirurgi i buken, är ett gissel som orsakar lidande och ibland död och som tar mycket stora resurser i anspråk. Komplikationsfrekvensen har visserligen minskat drastiskt de senaste decennierna, men den är fortfarande ett av de största hindren för kirurgins utveckling.

I en ny studie har alla 17 centrum som utför pankreasresektioner i Nederländerna under en 22-månadersperiod deltagit i en randomiserad studie där patienterna antingen lottats till att postoperativt skötas enligt dagens vedertagna riktlinjer eller till ett program baserat på en multimodal, multidisciplinär algoritm för att tidigt upptäcka komplikationer och om möjligt åtgärda dem minimalinvasivt. Algoritmen – tillgänglig i en smarttelefon – bestämde när man postoperativt skulle göra röntgenundersökningar, dränera radiologiskt, ta bort drän etc. Man mätte sedan hur många interventioner man behövde göra, hur ofta organsvikt behövde behandlas samt 90-dagarsmortalitet.

1 748 patienter randomiserades (885 respektive 863 till vardera gruppen). Man fann att 8 procent av patienterna i behandlingsgruppen mot 14 procent i kontrollgruppen behandlades för komplikationer, organsvikt förekom i 5 mot 10 procent och 3 mot 5 procent avled inom 90 dagar. Detta var statistiskt signifikanta skillnader.

Stor pankreaskirurgi – nästan alltid liktydigt med cancerkirurgi – är den mest komplexa bukkirurgin som utförs rutinmässigt. Bland äldre läkare har den haft ett dåligt rykte på grund av de frekventa komplikationerna och den höga mortaliteten relaterad till kirurgin. Nu kan man visa i ett stort, landsomfattande program att komplikationsrisken visserligen fortfarande är hög, men att den når hanterbara dimensioner.

Viktigast är emellertid att man kan vidta åtgärder för att förutse och behandla komplikationer vid stor kirurgi (undersökningens resultat kan med all sannolikhet översättas också till annan stor bukkirurgi) genom ett vetenskapligt baserat synsätt.

Slutligen måste man beundra Nederländernas kirurger, som mangrant arbetar för att gemensamt och strukturerat förbättra kirurgin även i dess mest komplicerade och svårstuderade sammanhang.