Egenreferat. En tidigare svensk studie påvisade en markant lägre mortalitet hos traumapatienter vårdade på universitetssjukhus jämfört med länssjukhus. Syftet med den aktuella studien var att utveckla en riskjusteringsmodell för mortalitet hos svenska traumapatienter för att kunna jämföra mortalitet mellan universitetssjukhus och länssjukhus i kliniskt relevanta subgrupper av svårt skadade traumapatienter.

I denna retrospektiva studie baserad på Svenska traumaregistret (2013–2017) jämfördes riskjusterad mortalitet (RAMR, risk adjusted mortality ratio) hos patienter (≥15 år och New Injury severity score >15) behandlade på universitetssjukhus och länssjukhus. Såväl den totala populationen som subgrupperna multiskada med trubbigt våld, penetrerande våld mot bål och svår traumatisk hjärnskada med GCS <9 jämfördes. 

RAMR var 4,0 procentenheter lägre på universitetssjukhus jämfört med länssjukhus (P ≤ 0,001) för hela populationen, motsvarande för multiskada med trubbigt våld var 3,8 (P ≤ 0,001), för penetrerande våld mot bål 7,4 (P = 0,096) och för svår hjärnskada 8,5 (P = 0,005). För den totala populationen och multiskada med trubbigt våld inklusive hjärnskada var RAMR 7,5 respektive 7,0 procentenheter lägre på universitetssjukhus jämfört med länssjukhus (båda P < 0,001). I den totala populationen och för multiskada med trubbigt våld exklusive hjärnskada var skillnaden i RAMR mellan sjukhustyper väsentligen mindre: 1,6 (P = 0,027) respektive 1,8 (P = 0,107) procentenheter.

Den lägre riskjusterade mortaliteten hos svårt skadade traumapatienter på universitetssjukhus jämfört med länssjukhus berodde på skillnader i hjärnskaderelaterad mortalitet. Icke riskjusterad mortalitet vid svår traumatisk hjärnskada var mycket hög (49,6 procent) i jämförelse med andra länder. Det är oklart om skillnader i mortalitet mellan sjukhustyper och länder förklaras av skillnader i behandlingsresultat eller i patientselektion, men oavsett bör en genomlysning av hjärnskadevården ske i Sverige. 

Studien kunde inte påvisa någon evidens för att länssjukhus har en lägre vårdkvalitet för traumapatienter utan hjärnskada och traumapatienter med penetrerande skador, men den höga dödligheten hos den senare gruppen (20 procent) visar på betydelsen av återkommande utbildning inom området »damage control«-kirurgi och resuscitering (återställa hotad fysiologi) både på universitetssjukhus och länssjukhus.