Egenreferat. Före oktober 2012 rekommenderades förskrivning av 2 g amoxicillin till patienter med högst risk att utveckla infektiös endokardit inför invasiva odontologiska ingrepp. Syftet var att förebygga att endokardit orsakades av den bakteri­emi som uppstår vid tandingreppet. Trot­s att denna antibiotikaanvändning utgjort praxis i många länder i årtionden saknas vetenskapliga belägg för att den minskar endokarditrisken. Efter ett expertmöte anordnat av Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet publicerades i oktober 2012 rekommendationen att inte längre förskriva antibiotikaprofylax i detta syfte. I mars 2016 publicerades ett tillägg i vilket man fastslår att antibiotikaprofylax mot endokardit i vissa fall kan övervägas efter individuell bedömning av läkare. Under perioden 2012 till 2018 minskade antalet uthämtade recept på amoxicillin förskrivet av tandläkare med ca 40 procent, enligt data från Socialstyrelsen.

I den aktuella registerbaserade kohortstudien [1] beräknades incidensen av infektiös endokardit orsakad av orala streptokocker bland 76 762 vuxna riskindivider i Sverige. Nya (incidenta) och existerande (prevalenta) riskindivider identifierades via Patientregistret sedan 1964 och Medicinska födelseregistret sedan 1973. En referenskohort utan högriskfaktorer för endokardit bestående av 396 048 individer inkluderades. Endokarditincidensen under femårsperioden som föregick rekommendationsändringen beräknades och jämfördes med femårsperioden efter. Analysen justerades för utbildningsnivå, kön och ålder samt eventuell historik av pacemaker, reumatisk feber, hemodialys, implanterbar defibrillator eller kardiomyopati. Studiepersonerna följdes till utfallsdatum, dödsdatum, emigration eller till slutet av studieperioden, vilket som nu inträffade först. Det huvudsakliga resultatmåttet utgjordes av en interaktionsterm mellan tidsperiod och riskgrupp.

Vi fann enbart små, icke signifikanta variationer i incidensen av endokardit orsakade av orala streptokocker bland högriskindivider efter oktober 2012, som inte antyder någon ökad risk. Punktestimat för interaktion med tidsperiod var 1,4 (95 procents konfidensintervall [95KI] 0,6–3,5) och 0,8 (95KI 0,5–1,3) för prevalenta re­spektive incidenta riskindivider. Endokarditincidensen var högre bland de incidenta riskindividerna än bland de prevalenta.

Beslutet att inte längre rutinmässigt rekommendera antibiotikaprofylax mot endokardit inför odontologiska ingrepp tycks inte ha påverkat risken för endokardit, då endast små, icke statistiskt signifikanta variationer i insjuknande utan tydlig riktning visades i studien.