Egenreferat. Sköra äldre personer har en nedsatt reservkapacitet och ökad risk att försämras om vården inte uppmärksammar deras komplexa problem. Dagens sjukhusvård är dåligt anpassad till deras behov, vilket leder till att de riskerar försämring i bland annat fysisk funktion och förmågan att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL). Strukturerat omhändertagande av äldre (Comprehensive geriatric assessment, CGA) används ofta inom geriatriken och är en framgångsrik metod att vårda och behandla sköra äldre [1]. Studien CGA-Swed utvärderade effekterna på sköra äldre personers ADL 12 månader efter CGA i samband med akut sjukhusvård. 

CGA-Swed är en tvåarmad randomiserad kontrollerad studie. Deltagarna var sköra äldre personer, ≥75 år, i behov av akut inneliggande medicinsk vård. Intervention var vård på geriatrisk avdelning som arbetar enligt CGA, vilket innebär multidisciplinärt personcentrerat team­arbete, strukturerade bedömningar av medicinskt, funktionellt, psykologiskt och socialt status samt behandling, rehabilitering, utskrivningsplanering och uppföljning. Kontrollgruppen fick vård på vanlig medicinsk avdelning. Primärt utfall var förändring i beroende i ADL från 2 veckor före inläggningen till 12 månader efter utskrivning.

I studien inkluderades 155 personer, 76 i kontroll- och 78 i interventionsgruppen. Vid 12-månadersuppföljningen deltog 78 personer, 40 i kontroll- och 38 i interventionsgruppen. Bortfallet berodde framför allt på hög mortalitet, 41,3 procent. Analyserna gjordes både enligt »intention to treat« (ITT) med imputerade data för bortfallet (medianförsämring för dem som inte ville delta och sämsta tänkbara utfall för avlidna) och på »complete cases« (CC), dvs de som deltog i uppföljningen efter 12 månader). I interventionsgruppen hade 15,4 procent förbättrats i ADL efter 12 månader och i kontrollgruppen 5,2 procent (oddskvot, [OR] 3,32; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,02–10,79 i ITT-analyserna). CC-analyserna gav OR 3,7; 95KI 1,05–12,78. Subgrupps­analyser gjordes utan dem som bodde på särskilt boende eftersom ADL-bedömning inte kunde prioriteras vid hög arbetsbelastning på avdelningen, vilket gav OR 4,68; 95KI 1,26–17,37 (ITT) och OR 5,35; 95KI 1,35–21,22 (CC) [2].

Strukturerat omhändertagande av äldre som ges på geriatrisk enhet förbättrar sköra äldre personers ADL-förmåga. Att vara mindre beroende i ADL innebär ökad möjlighet att bo kvar i eget boende och mindre hjälpbehov, vilket är viktigt både för den äldre personens livskvalitet och för samhället.