Egenreferat. Indikatorer för potentiellt olämplig läkemedelsbehandling (potentially inappropriate medicines, PIM) eller potentiellt saknad behandling (potentially prescribing omissions, PPO) används i sjukvården för att följa/mäta kvaliteten på läkemedelsbehandlingen hos äldre. Det finns flera indikatorset från olika länder, till exempel (i) »STOPP/START«, 80 PIM- och 34 PPO-kriterier från Irland (Screening tool of older persons prescriptions/Screening tool to alert to right treatment), (ii) »EU(7)-PIM list«, en lista omfattande 282 PIM som utarbetats av sju europeiska länder, och (iii) Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. I vår nyligen publicerade studie visade det sig att få PIM/PPO identifierade med dessa listor var kliniskt relevanta, och att ännu färre var prioriterade för medicinsk åtgärd [1].

Två läkare, specialister i allmänmedicin (en av dem även klinisk farmakolog), bedömde läkemedelsbehandlingen hos 302 konsekutiva patienter, ≥65 år, vid två vårdcentraler i Västra Götalandsregionen. Läkarna identifierade PIM/PPO med hjälp av STOPP/START, EU(7)-PIM list och Socialstyrelsens indikatorset. De bedömde sedan, utifrån journaldata, den kliniska relevansen av varje identifierad PIM/PPO. Därefter bedömde de i konsensus läkemedelsbehandlingen ur ett medicinskt helhetsperspektiv som antingen adekvat eller inadekvat. Med inadekvat läkemedelsbehandling avsågs att det skulle ha varit rimligt att åtgärda något relaterat till behandlingen före nästa rutinbesök som inte gjorts, till exempel att sätta ut ett läkemedel eller beställa ett laboratorieprov.

Båda läkarna identifierade samstämmigt 1 010 PIM/PPO hos 259 (86 procent) patienter. Totalt 150 (15 procent) av dessa, hos 81 (27 procent) patienter, var klinisk relevanta enligt båda specialisterna, men endast 75 (7 procent) bedömdes rimliga att prioritera för en åtgärd före nästa rutinbesök. De vanligaste bland de sistnämnda var acetylsalicylsyra (ASA) utan indikation (4 av 68 patienter med ASA) samt avsaknad av betablockerare vid ischemisk hjärtsjukdom (4 av 61 patienter). Enligt läkarnas helhetsbedömning hade 164 (63 procent) patienter av 259 med minst en PIM/PPO adekvat läkemedelsbehandling.

Sammanfattningsvis var 1 av 7 PIM/PPO kliniskt relevant, och hälften av dessa var inte prioriterade för medicinsk åtgärd. Detta är viktigt att ha i åtanke när kvalitetsindikatorer används för att mäta kvaliteten på äldres läkemedelsbehandling.