Egenreferat. Undersköterskor och vårdbiträden arbetar närmast de äldre på särskilda boenden för äldre (SÄBO). De har under covid-19-pandemin arbetat under extrem press både fysiskt och psykiskt för att klara av vården och omsorgen. Känt sedan tidigare är att SÄBO i Sverige är otillräckligt finansierat, undervärderat och många gånger har outbildad personal med ansträngda arbetsförhållanden [1]. Pandemin har blottat äldreomsorgens sårbarhet och brister [1]. Den vetenskapliga litteraturen har dock nästan uteslutande studerat erfarenheter och upplevelser från sjukhusvårdens sjuksköterskor och läkare.

Vi har genomfört en kvalitativ studie med fokusgruppsdiskussioner för att belysa undersköterskors erfarenheter från SÄBO under pandemins första våg [2]. Totalt deltog 20 undersköterskor från fyra olika särskilda boenden för äldre i Stockholmsområdet. Diskussionerna hölls i november 2020 och analyserades med en induktiv tematisk analys.

Utifrån undersköterskornas berättelser lyftes tre teman fram:

Tema 1. Vi kände oss övergivna, rädda och inte respekterade: Undersköterskorna upplevde att de var hårt belastade, övergivna och utan stöd från sina chefer, sjuksköterskor eller kommunen. Sjuksköterskorna kom inte in på avdelningen, cheferna arbetade ofta på distans och kommunen hörde inte av sig, vilket ledde till att undersköterskorna själva fick ta ett stort ansvar för de äldre.

Tema 2. Vi såg till att vi klarade av arbetet: Eftersom undersköterskorna inte fick stöd kände de sig tvingade att utveckla egna strategier för att hantera sitt dagliga arbete. De lärde av varandra och genom att läsa och höra om hur andra vårdinstanser hanterade problematiken med att minimera smittspridningen.

Tema 3. Vi kan göra ett bra arbete med rätt resurser: Undersköterskorna berättade att det skulle vara möjligt att fullgöra deras arbetsuppgifter på ett bra sätt även i en pandemi om de hade tillräcklig bemanning med rätt kompetens samt stöd från robusta ledare.

Slutsatsen av studien är att undersköterskor som arbetat på SÄBO under pandemin har farit illa och lämnats ensamma utan stöd från sjuksköterskor och ledning. Organisatoriska förbättringar krävs för att skydda undersköterskors välbefinnande och för att säkerställa hållbar patientsäkerhet. Undersköterskor har en avgörande roll i vården av sköra äldre, och deras erfarenheter bör utgöra en hörnsten för utveckling av framtida policy och praxis på SÄBO.

Tabell 1. Kommentarer från undersköterskorna

TEMAKommentarer
1»Många av de äldre har dött nu. Känslan är svår att beskriva. Efter att vi förberett kropparna och gjort dem redo att åka iväg, satt vi på golvet och grät för vi behövde stöd som vi aldrig fick. Det kommer jag aldrig att glömma.«
2»Vi tar dom med corona först på morgonen och sen går vi och duschar och byter om. Det var en dag då vi duschade åtta gånger. Vi tog det initiativet själva … vi spritar allt som vi behöver och använder och sen går vi ut och duschar och byter kläder för att gå till de andra.«
3»Personal är viktigast. Tar man in timvikarier så ska man se till att det är samma person som jobbar. Jag förstår att alla blöder ekonomiskt, men personalen spelar så himla stor roll, att du förstår vad det innebär att jobba. Att det här är ingen lekplats, det här är människor som vi tar hand om. Och det är viktigt med basal hygien. Jag säger [till en vikarie] att du ska tvätta händerna, du ska sprita händerna, men får bara nonchalans tillbaka, som ’vadå, jag behöver inte lyssna på dig’.«