Egenreferat. I Sverige lever cirka 188 000 män med prostatacancer, och de allra flesta av dem kommer inte att dö av sin cancer. Det beror på att allt fler lågrisktumörer upptäcks på grund av PSA-testning och tidig diagnostik, men också på förbättrad utredning och behandling. Korrekt klassifikation av dödsorsak är viktig, men ofta svår framför allt vid mycket hög ålder. Mer än hälften av alla män som dog av prostatacancer i Sverige under 2020 var över 80 år. Bland dessa män och bland män med lågriskcancer finns en risk att prostatacancer felaktigt anges som dödsorsak om ingen annan uppenbar orsak finns, trots att belägg för progress saknas.

I en nyligen publicerad studie baserad på bland annat data i Nationella prostatacancerregistret (NPCR) eftergranskades evidens för prostatacancerdöd bland 495 män ur ett stratifierat utsnitt av 5 543 män som enligt Dödsorsaksregistret dött av prostatacancer [1]. Journalhandlingar studerades för att söka evidens för progress: stigande PSA, bildundersökning med metastaser eller behandling för kastrationsresistent cancer. Styrkan av evidens för prostatacancerdöd graderades i tre grupper.

Män över 85 år (Figur 1) hade oftare ingen eller måttlig evidens för prostatacancerdöd jämfört med yngre män, 29 procent vs 14 procent. Graden av evidens var lika hög oavsett riskkategori vid diagnos bland äldre män. Däremot var andelen yngre män utan eller med måttlig evidens för prostatacancerdöd högre hos män med lågriskcancer än dem med spridd cancer: 21 procent för lågrisk-, 8 procent för högrisk- och 0 procent för spridd prostatacancer.

När resultaten för evidens applicerades på alla män i NPCR med prostatacancer som dödsorsak i Dödsorsaksregistret, beräknades att 13 procent hade måttlig eller ingen evidens för prostatacancerdöd. Den andelen var dubbelt så hög bland män över 80 och bland män med lågrisk-prostatacancer vid diagnos. Resultaten är i linje med en nylig studie från Estland som visar att en av tre män som dog av prostatacancer enligt det estniska dödsorsaksregistret hade en annan dödsorsak vid en journalgenomgång [2]. Dödligheten i prostatacancer måste därför tolkas med försiktighet, eftersom dödsorsaksbestämningen, speciellt bland äldre män och män med lågriskcancer, ofta baseras på lite evidens. Det kan ha betydelse för utvärdering av screening och tidig behandling på populationsnivå, eftersom en positiv effekt kan tänkas maskeras av en felaktig dödsorsaksbestämning av män som hade låg- eller intermediärriskcancer vid diagnos, då de är de vanligaste typerna av prostatacancer som upptäcks vid screening.