Avhandling. Årligen utförs ett stort antal ledprotesoperationer, och antalet ingrepp förväntas öka. Ledprotesinfektion, det vill säga en djup infektion i direkt anslutning till en ledprotes, är en besvärlig men ovanlig komplikation som drabbar en liten del av patienterna. Med ökande antal ingrepp väntas dock även antalet ledprotesinfektioner att öka. Förbättrad kunskap om hur ledprotesinfektioner bäst förebyggs och behandlas är därför av stort värde. Denna avhandling belyser olika aspekter av ledprotesinfektioner på regional och nationell nivå.

Under 2009–2012 genomfördes ett stort nationellt projekt, Priss (Protesrelaterade infektioner skall stoppas), för att minska infektionsfrekvensen vid ledproteskirurgi. Vi undersökte incidensen av ledprotesinfektioner vid primär knäplastik före och efter Priss och fann en 2-årsincidens på 1,45 procent (1,44 procent före och 1,46 procent efter Priss). Det är oklart varför Priss inte gav önskat utfall, men förändringar i patientpopulationen, ökad antibiotikaresistens och förbättrad diagnostik kan ligga bakom.

Streptokocker orsakar ca 10 procent av alla ledprotesinfektioner, och det finns flera internationella rapporter om dåliga behandlingsresultat. Vi undersökte alla streptokockorsakade ledprotesinfektioner under 5 år i Skåne (n = 83) och fann att 89 procent botades, varav 80 procent med protesbevarande behandling. Detta är betydligt bättre än i andra studier och talar för en relativt god prognos.

I 5–10 procent av fallen orsakas ledprotesinfektioner av enterokocker. Enterokocker betraktas allmänt som svårbehandlade, och flera studier framhåller den dåliga prognosen. Vi undersökte alla fall av ledprotesinfektioner med enterokocker i Skåne under 2011–2015 och fann totalt 55 fall. 67 procent av dessa botades, vilket är lägre än för andra vanliga bakterier. I de fall botande behandling ansågs möjlig kunde dock 80 procent botas.

Slutligen undersöktes sambandet mellan ledprotesinfektioner och dödlighet. Alla knäprotespatienter under åren 2007–2008 och 2012–2013 med och utan ledprotesinfektioner jämfördes. Resultaten visar att det fanns en tydligt ökad dödlighet hos patienter med ledprotesinfektioner både 1, 5 och 10 år efter primäringreppet, justerat för ålder och kön. Att effekten kvarstod under lång tid antyder att den ökade dödligheten inte beror enbart på infektionen, utan speglar en skörhet hos den drabbade patientgruppen.

Sammanfattningsvis visade avhandlingen att incidensen av ledprotesinfektion efter knäprotesoperation var 1,45 procent och inte påverkades nämnvärt av Priss. Streptokockorsakad ledprotesinfektion har god prognos, men enterokockorsakad ledprotesinfektion är en utmaning, dock med relativt god prognos när förutsättningar för bot föreligger. Patienter med ledprotesinfektioner har ökad dödlighet på både kort och lång sikt.