Tillägg av liotyronin (T3) vid behandling av hypotyreos har blivit allt vanligare. Under perioden 2011–2021 ökade antalet personer i Sverige som fått liotyronin utskrivet från 3 200 till 12 562, enligt Socialstyrelsens läkemedelsregister. Oftast ges T3 som kombinationsbehandling tillsammans med levotyroxin (T4) till patienter som upplever symtom på hypotyreos trots adekvat medicinering med T4. Långtidsdata saknas kring säkerheten med kombinationsbehandling, då T3 inte är framtaget för detta utan för några veckors kur i samband med värdering av tyreoideacancer. Amerikanska och europeiska riktlinjer rekommenderar inte rutinmässig kombination.

En stor studie från Korea har nu studerat detta [1]. I studien deltog 3 908 patienter som medicinerade med T4 och 1 434 som medicinerade med T4 + T3. Patienterna var 19–>70 år och drygt 80 procent var kvinnor. Grupperna jämfördes med benägenhetsskattning (propensity score). Man fann signifikant ökad risk för hjärtsvikt hos patienter med tidigare tyreoideacancer, och en ökad risk för stroke även utan tidigare tyreoideacancer, hos T3-behandlade om medicinering pågick >52 veckor. Ingen ökad långtidsrisk sågs för osteoporos, bröstcancer eller andra maligniteter. Man fann också mer depression hos T3-användare med tidigare tyreoideacancer, men lägre förekomst av depression hos dem utan cancerdiagnos.

Svagheter i studien som författarna poängterar är avsaknad av data för dos av T4 eller T4 + T3, nivåer av sköldkörtelhormoner och stratifiering för ålder, BMI eller lipidnivåer. Kombinationsbehandling, och behandling mot tyreoideacancer, kan bidra till att TSH sjunker som ett mått på att dosen är för hög. Högre nivåer av T3 är associerade till ökad hjärtfrekvens och ökad risk för förmaksflimmer, något som inte sågs i denna studie. Bedömningen av långtidseffekter >52 veckor är också otillräcklig, då hypotyreos är en kronisk sjukdom där kardiovaskulär risk behöver bedömas under längre tid. Författarna konkluderar att kombinationsbehandling bör avslutas om symtom kvarstår trots 6 månaders adekvat kombinationsbehandling. Denna studie hade många deltagare, vilket är en styrka. Fler och längre studier behövs för att kunna bekräfta risker med kombinationsbehandling med T4 + T3 avseende hjärt–kärlsjukdom och skeletthälsa.