Egenreferat. En ny studie visar att personer med långvarig smärta har en påtagligt ökad risk att utveckla hjärt–kärlsjukdom jämfört med personer utan smärta.
Tidigare studier har föreslagit att långvarig smärta är en riskfaktor för hjärt–kärlsjukdom, men studierna har varit för små för att dra säkra slutsatser. Vi undersökte därför sambandet mellan långvarig smärta och utvecklingen av hjärt–kärlsjukdom i det brittiska befolkningsregistret UK Biobank, med cirka en halv miljon studiedeltagare i åldrarna 40–69 år. Baserat på enkätuppgifter om smärta delades deltagarna in i 4 grupper: ingen smärta (kontrollgrupp, 40 procent av populationen), kortvarig smärta (smärta <3 månader, 18 procent), långvarig lokaliserad smärta (40 procent) och långvarig spridd smärta (1 procent). Uppföljningstiden (median) var 7 år. I Cox-regressionsanalyser fann vi 13 procents riskökning för hjärt–kärlsjukdom (definierat som hjärtinfarkt, stroke, hjärtsvikt eller kardiovaskulär död) hos personer med kortvarig smärta. Vid långvarig lokaliserad smärta var riskökningen över 40 procent, och vid långvarig spridd smärta var risken mer än fördubblad jämfört med kontrollgruppen i analyser justerade för kön och ålder (Figur 1). Efter ytterligare justering för etablerade kardiovaskulära riskfaktorer och andra tänkbara förväxlingsfaktorer (ångest, depression, samsjuklighet, smärtmedicinering och fysisk aktivitet) försvagades sambandet, men en signifikant riskökning för hjärt–kärlsjukdom kvarstod hos grupperna med långvarig lokaliserad smärta (HR [hazardkvot] 1,14, 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,08–1,21, P < 0,001) och långvarig spridd smärta (HR 1,48, 95KI 1,28–1,73, P < 0,001).
Studien visar att långvarig smärta är en kliniskt relevant riskfaktor för hjärt–kärlsjuklighet – den relativa risken och sjukdomsbördan i befolkningen som orsakades av smärta var jämförbar med den ökade risk som orsakas av diabetes. Vi kan bara spekulera i vilka mekanismer som ligger bakom denna riskökning. Tänkbara kausala faktorer kan vara ett ökat stresspåslag, låggradig inflammation i nervsystemet eller genetiska faktorer.
Långvarig smärta är sannolikt en underskattad kardiovaskulär riskfaktor; till exempel nämns inte långvarig smärta som ett tillstånd med ökad kardiovaskulär risk vare sig i nationella eller internationella kardiovaskulära riktlinjer. Med tanke på att långvarig smärta är en av våra vanligaste folksjukdomar tror vi att en utökad kardiovaskulär riskskattning och en förbättrad förebyggande behandling i denna patientgrupp skulle kunna få stora positiva konsekvenser för folkhälsan i Sverige.
Johan Ärnlöv har erhållit föreläsningsarvoden från Astra Zeneca och Novartis samt deltagit i rådgivande kommittéer för Astra Zeneca och Boehringer Ingelheim inom områden som inte berör denna artikel.