Det är en seglivad myt att akut pankreatit ska behandlas med kopiösa vätskemängder. Multicenterstudien Waterfall visar att restriktiv vätskebehandling är säkrare och möjligen effektivare än intensiv sådan vid akut pankreatit [1].

Waterfall randomiserade patienter med akut pankreatit på akuten till intensiv (n = 122) eller restriktiv (n = 127) vätskebehandling. Hjärtsvikt, njursvikt och måttlig–svår pankreatit vid diagnos exkluderades. Restriktiv behandling innebar infusion på 1,5 ml/kg/h och att en bolus på 10 ml/kg endast gavs vid hypovolemi. Intensiv behandling innebar dubbla volymen (3 ml/kg/h) och en bolus på 20 ml/kg oavsett hydreringsgrad.

Vätskebehandlingen målstyrdes efter hypovolemi, normovolemi eller övervätskning vid olika kontrollpunkter i 3 dygn. Vid övervätskning avslutades eller minskades vätskebehandlingen. Vid hypovolemi gavs den restriktiva gruppen bolus 10 ml/kg och infusion 1,5 ml/kg/h, och den intensiva gruppen bolus 20 ml/kg och infusion 3 ml/kg/h. Normovolema ätande patienter fick 1,5 ml/kg/h. Första dygnet fick den restriktiva gruppen 3,3 (2,6–4,0) l och den intensiva 5,4 (4,5–6,6) l.

Studien avbröts av säkerhetsskäl efter att 1/3 av patienterna rekryterats då en interimsanalys visade att 20,5 procent i den intensiva gruppen övervätskades, jämfört med 6,3 procent i den restriktiva (justerad riskkvot [RR] 2,85; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,36–5,94; P = 0,004). Övervätskning uppstod snabbare (34 h vs 46 h) och var svårare (4,9 procent vs 0,8 procent måttlig till svår övervätskning) i den intensiva gruppen.

Ingen skillnad i utveckling av måttlig eller svår pankreatit sågs, däremot en trend mot att restriktiv behandling minskade denna risk (17,3 procent vs 22,1 procent; RR 1,30; 95KI 0,78–2,18). Ingen signifikant skillnad sågs i något utfallsmått, troligen på grund av att studien avbröts i förtid. Flera utfall trendade mot att restriktiv vätskebehandling var effektivare: organsvikt (3,9 procent vs 7,4 procent), lokala komplikationer (16,5 procent vs 20,5 procent), persisterande organsvikt (1,6 procent vs 6,6 procent), pankreasnekros (7,1 procent vs 13,9 procent) och Iva-behov (1,6 procent vs 6,6 procent). Sjukhusvistelsen var ett dygn kortare i den restriktiva gruppen (5 [kvartilavstånd 3–7] vs 6 [kvartilavstånd 4–8] dagar).

Författarna konkluderar att intensiv vätskebehandling orsakar mer övervätskning än restriktiv sådan utan att minska risken för utveckling av måttlig eller svår pankreatit.

Med brasklapp för att studien avbröts i förtid, vilket försvårar bedömningen av förbestämda utfallsmått, stödjer dessa fynd även svenska riktlinjer avseende restriktiv och målstyrd vätskebehandling vid pankreatit och speglar troligen rådande svensk praxis [2].