Könsstympade kvinnor löper ökad risk för sfinkterskada vid förlossning

Egenreferat. Kvinnlig könsstympning är ett samlingsbegrepp för ingrepp där hela eller delar av flickors yttre genitalier skärs bort utan att det finns medicinska skäl. Traditionen är över tvåtusen år gammal och praktiseras fortfarande i över 30 länder. I dag uppskattas antalet kvinnor och flickor med erfarenhet av könsstympning vara över 200 miljoner, och varje år riskerar 4 miljoner flickor att utsättas. Det saknas säkra siffror om hur många i Sverige som har erfarenhet av någon form av könsstympning, men Socialstyrelsen uppskattar att 38 000 kvinnor utsatts i sina ursprungsländer före migration till Sverige. De flesta kvinnor i Sverige med erfarenhet av könsstympning har sitt ursprung i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten eller Gambia.

Vi har gjort en populationsbaserad kohortstudie baserad på data från svenska Medicinska födelseregistret under perioden 2014–2018. I studien inkluderades förstföderskor med fullgången graviditet. Förlossningsutfall i form av anal sfinkterruptur vid vaginal förlossning jämfördes för kvinnor med diagnosen könsstympning (n = 1 444) och kvinnor utan diagnosen (n = 186 294). Typen av könsstympning och huruvida eventuell öppningsoperation var genomförd framkom ej i materialet.

Studien visar att kvinnor med diagnosen könsstympning har en nästan tre gånger ökad risk för anal sfinkterruptur vid vaginal förlossning jämfört med kvinnor utan diagnosen (oddskvot 2,69). Resultatet är baserat på multivariabel logistisk regression där vi justerat för ålder, BMI, födelsevikt, eventuell instrumentell förlossning och episiotomi.

Det är inte klarlagt hur kvinnlig könsstympning ökar risken för anal sfinkterruptur. Det är möjligt att anatomiska förändringar kan vara en av flera orsaker. Som ett led i att förstå detta gjordes därför en sensitivitetsanalys där fallgruppen jämfördes med en kontrollgrupp bestående av enbart kvinnor födda i länder där könsstympning är vanligt förekommande (enligt WHO). Det sågs fortsatt en ökad risk för kvinnor med diagnoskoden könsstympning, men den var lägre (oddskvot 1,71). Vi tolkar detta som att det också finns andra faktorer som påverkar, som kanske inbegriper sociokulturell bakgrund, språkbarriärer och strukturell diskriminering. Könsstympningen kvarstår dock i sig som en risk. Vi behöver därför öka kunskapen om kvinnlig könsstympning bland vårdgivare, samtidigt som vi också behöver arbeta på fler fronter för att förlossningsvården ska bli lika trygg för alla kvinnor, oavsett ursprungsland.