Egenreferat. I Sverige döms de flesta lagöverträdare som bedöms lida av en allvarlig psykisk störning till rättspsykiatrisk vård. En sådan påföljd är inte tidsbestämd, utan vårdtiden påverkas av en rad faktorer och varierar påtagligt mellan individer. Tidigare studier har försökt uppskatta genomsnittlig duration av rättspsykiatrisk vård genom att utgå från patienter som redan skrivits ut från rättspsykiatri, vilket resulterat i underskattning av vårdtider, då individer med väldigt långa, fortfarande pågående vårdtider exkluderats. Vi presenterar ett annat slags beräkning av genomsnittliga vårdtider och utvärderar frekvens av återfall i våldsbrott och annan brottslighet efter utskrivning från den svenska rättspsykiatriska vården.

Vår retrospektiva kohortstudie fokuserar på lagöverträdare som dömdes till rättspsykiatrisk vård i Sverige mellan 2009 och 2019 och registrerades i Nationellt rättspykiatriskt kvalitetsregister (Rättspsyk), som som monitorerar rättspsykiatrisk vård med förhållandevis hög täckningsgrad (96 procent av rättspsykiatriska vårdenheter, 86 procent av patienter). Sammanlagt 2 064 individer identifierades. Vi använde Kaplan–Meier-metoden för att beräkna och visualisera vårdtider och jämföra nivåer av relevanta variabler. Återfall i brottslighet utvärderades hos de 640 patienter som skrevs ut från vården mellan 2009 och 2019, med stratifiering för samma variabler och dikotomisering utifrån kortare och längre vårdtid.

Våra resultat visade att individer som dömts till rättspsykiatrisk vård vårdades – i både sluten- och öppenvård – i genomsnitt 7,5 år. Personer som begått våldsbrott (Figur 1), personer vars dom förenats med särskild utskrivningsprövning samt de som lider av psykossjukdom eller har en historik av missbruksproblematik bereds rättspsykiatrisk vård under längre tid än de som saknar dessa klinisk-kriminologiska karakteristika. Frekvensen av återfall i brott efter utskrivning uppskattades vara ungefär 14 procent efter 1 år och sammanlagt 20 procent efter 2 år; motsvarande siffror för våldsbrott var 6 procent efter 1 år och 10 procent efter 2 år.

Sammanfattningsvis synes vårdtider inom rättspsykiatrin vara längre än man tidigare trott. De aktuella resultaten är intressanta för den pågående medicinska, juridiska och etiska debatten beträffande proportionalitet av påföljder för psykiskt störda lagöverträdare, och studien utgör ett nödvändigt första steg i att lägga en vetenskaplig grund för diskussionerna.