Direktverkande orala antikoagulantia (DOAK) minskar risken för ischemisk stroke och systemisk emboli hos patienter med förmaksflimmer. Det saknas dock tydlig evidens för när behandlingen ska sättas in efter en ischemisk stroke. Nyligen publicerades en multicenterstudie som undersökte effekten av tidig jämfört med senare start av behandling med DOAK i denna patientgrupp.
Deltagarna inkluderades om de haft en ischemisk stroke inom ett angivet tidsintervall samt ett permanent, ihållande eller paroxysmalt förmaksflimmer utan klaffengagemang. Det kunde också vara ett förmaksflimmer som debuterade under sjukhustiden när de behandlades för stroken.
Deltagarna randomiserades i en 1:1-kvot till tidig antikoagulation (inom 48 timmar efter en liten eller måttlig stroke, eller dag 6–7 efter en stor stroke) eller sen antikoagulation (dag 3–4 efter en mindre stroke, dag 6–7 efter en måttlig stroke eller dag 12–14 efter en större stroke). De primära utfallsvariablerna var återinsjuknande i ischemisk stroke, systemisk embolism, en större extrakraniell blödning, symtomatisk intrakraniell blödning eller vaskulär död inom 30 dagar efter randomiseringen.
Totalt inkluderades 2 013 patienter (37 procent med liten stroke, 40 procent med måttlig stroke och 23 procent med stor stroke); 1 006 randomiserades till tidig antikoagulation och 1 007 till sen antikoagulation. En primär händelse inträffade hos 29 deltagare (2,9 procent) i den grupp som fick tidig DOAK-behandling och hos 41 deltagare (4,1 procent) i gruppen med senare initiering (riskdifferens: –1,18 procentenheter; 95 procents konfidensintervall [95KI] –2,84–0,47) vid uppföljningen efter 30 dagar.
Vidare hade 14 deltagare (1,4 procent) i den tidiga behandlingsgruppen och 25 deltagare (2,5 procent) i den sena behandlingsgruppen (oddskvot [OR] 0,57; 95KI 0,29–1,07) återinsjuknat i ischemisk stroke vid 30 dagar. Vid kontrollen efter 90 dagar hade en ny ischemisk stroke inträffat hos 18 deltagare (1,9 procent) respektive 30 deltagare (3,1 procent) (OR 0,60; 95KI 0,33–1,06). Två deltagare (0,2 procent) i båda grupperna drabbades av symtomatisk intrakraniell blödning inom 30 dagar.
Baserat på det 95-procentiga konfidensintervallet var incidensen av en återkommande ischemisk stroke, systemisk emboli, större extrakraniell blödning, symtomatisk intrakraniell blödning eller vaskulär död vid 30 dagar 2,8 procentenheter lägre till 0,5 procentenheter högre vid tidig användning av DOAK jämfört med en senare initiering av behandlingen.
