Egenreferat. Det är ofta fruktbart att betrakta långvarig smärta mer som en grupp sjukdomar än som ett symtom. Om man till exempel ser på smärtsam diabetesneuropati som en sjukdom, infinner sig frågan: vad är dess patofysiologi? Vad är det för mekanismer som gör att vissa neuropatipatienter får ont och andra inte? I två biomarkörstudier inom ramen för ett internationellt samarbete publicerade i smärttidskriften Pain [1, 2] har vi analyserat blodprov från patienter med smärtsam respektive icke-smärtsam diabetesneuropati.

I den första studien användes en panel med 92 inflammationsrelaterade proteiner. Med klusteranalys (n = 180) identifierades tre grupper av patienter på basen av det övergripande inflammationsmönstret. Grupperingen visade sig vara kliniskt relevant eftersom gruppen med högst inflammatorisk aktivitet kännetecknades av mer smärta och mer neuropati. Ett av de viktigaste proteinerna var kolonistimulerande faktor 1, vilket är kongruent med data från djurexperimentella modeller. Vi replikerade fynden i en annan kohort (n = 180). I den andra studien (n = 170) mättes endokannabinoider och relaterade lipider (eCB) i blod. Dessa fem lipider är generellt »smärthämmande«. Höga halter var associerade med mer smärtsam neuropati, och detta gällde speciellt anandamid.

Smärta kan ses som resultatet av balansen mellan pro- och anti-nociceptiva mekanismer. Dessa två studier speglar aspekter av båda sidor, nämligen systemisk låggradig inflammation (pro-nociceptivt) och eCB (anti-nociceptivt). Höga halter av eCB kan tolkas som en adaptiv respons där organismen försöker återställa homeostasen genom att öka produktionen av anti-nociceptiva ämnen – en (otillräcklig) kompensatorisk mekanism. Korrelativa tvärsnittsstudier har välkända begränsningar, men vi finner det intressant att vi kunnat bekräfta att vissa djurexperimentella data verkar vara av relevans för människa, vilket kan vara av betydelse i en så kallad »reverse translation«-process (från människa tillbaka till djur). Givet diabetessjukdomens höga prevalens globalt, och givet att var femte individ med diabetes utvecklar smärta av neuropatisk karaktär, är forskning om den smärtsamma diabetesneuropatins patofysiologi fortsatt angelägen.