Det är välkänt att blodtryckssänkande behandling är effektiv för att minska risken för kardiovaskulär sjukdom. Det finns dock begränsat med data som kvantifierat sambandet med allvarliga biverkningar, särskilt hos äldre och sköra personer.

För att studera detta närmare valde en grupp forskare att genomföra en retrospektiv kohortstudie [1] med data från drygt 1 250 vårdcentraler över hela England mellan 1998 och 2018. Patienter inkluderades om de var 40 år eller äldre, hade systoliskt blodtryck 130–179 mm Hg och inte fått någon blodtryckssänkande medicin utskriven tidigare. Deltagarnas skörhet skattades enligt ett skörhetsindex (Clinical frailty scale).

De primära utfallsmåtten var sjukhusvistelse eller död inom 10 år som orsakats av fall. Sekundära utfallsmått var hypotoni, synkope, frakturer, akut njurskada, elektrolytrubbningar och primärvårdsbesök med gikt. Subgruppsanalyser utfördes med utgångspunkt från ålder och skörhet.

Totalt 3 834 056 patienter följdes under 7,1 år (median), och av dessa fick 484 187 (12,6 procent) ny blodtryckssänkande behandling under de 12 månaderna före början av uppföljningsperioden och inkluderades därför i exponeringsgruppen. Blodtryckssänkande läkemedel visade sig vara associerade med en ökad risk för sjukhusvistelse eller död till följd av fall (justerad hazardkvot [HK] 1,23; 95 procents konfidensintervall [95KI] 1,21–1,26), hypotoni (justerad HK 1,32; 95KI 1,29–1,35), synkope (justerad HK 1,20; 95KI 1,17–1,22), akut njurskada (justerad HK 1,44; 95KI 1,41–1,47), elektrolytrubbningar (justerad HK 1,45; 95KI 1,43–1,48) och primärvårdsbesök med gikt (justerad HK 1,35; 95KI 1,32–1,37).

Vidare var den absoluta risken för allvarliga biverkningar av behandling mycket låg (6 fall per 10 000). Dock var risken större för äldre och sköra. Hos patienter 80–89 år och hos dem med svår skörhet inträffade 61 respektive 84 fall per 10 000. I åldersgruppen 40–49 år krävdes behandling av 3 501 patienter under 5 år för att ett allvarligt fall skulle orsakas. Dessa resultat var konsekventa även vid djupare statistisk analys där man tog hänsyn till andra faktorer som kunde påverkat utfallet, såsom förväxlingsfaktorer och risken för död.

Sammantaget visar dessa fynd att blodtryckssänkande behandling var associerad med allvarliga biverkningar. Den absoluta risken var generellt låg, med undantag för äldre patienter (>80 år) och de med betydande skörhet. Risken att drabbas av ett allvarligt fall var lika stor som behandlingens skyddande effekt mot stroke eller hjärtinfarkt hos dessa patienter. Därför kan det finnas orsak att överväga andra behandlingsalternativ och avstå från att ordinera nya blodtrycksläkemedel till dessa specifika patientgrupper.