Flera studier har funnit samband mellan positiva F-Hb-prov och kroniska sjukdomar utanför mag–tarmkanalen (liksom mortalitet), som kardiovaskulära tillstånd, respirationssjukdomar och neuropsykologiska sjukdomar. De har dock främst studerat guajakbaserat F-Hb-test (till exempel Hemoccult) och har inte kompenserat för förväxlingsfaktorer. Inom ramen för det danska screeningprogrammet för kolorektalcancer har därför det bättre presterande FIT (fekalt immunkemiskt test) relaterats till mortalitet i kroniska sjukdomar och med hänsyn till förväxlingsfaktorer [1].

Drygt 1 228 000 personer i åldern 50–74 år som lämnat sitt första FIT-prov åren 2014–2018 följdes upp via olika patientregister i 2,68 år (median). Baserat på FIT-koncentrationerna delades deltagarna in i 5 grupper, mellan ≤7 µg Hb/g faeces (referensgrupp) och ≥60 µg/g. Kovariaterna ålder, kön, utbildning, inkomst, tillstånd som kan orsaka gastrointestinal blödning, förskrivna läkemedel och komorbiditet värderades. Diagnoserna grupperades i cancer med respektive utan kolorektalcancer, respiratoriska tillstånd, kardiovaskulära sjukdomar samt diabetes.

Generellt observerades ökande FIT-nivåer med stigande ålder, manligt kön, lägre socioekonomisk standard, farmaka som kan orsaka gastrointestinal blödning och ökande prevalens av komorbiditet. Totalmortaliteten med kolorektalcancer exkluderad ökade för varje gruppstegring av FIT-halten från justerad hazardkvot (aHR) 1,37 (95 procents konfidensintervall [95KI] 1,31–1,43) för lägsta gruppen (FIT 7,1–11,9 µg/g) till 1,98 (95KI 1,89–2,08) för gruppen ≥60 µg Hb/g faeces jämfört med referenskohorten med FIT ≤7 µg/g (P < 0,001). Mönstret var detsamma för respiratoriska och kardiovaskulära sjukdomar, medan ökningen för diabetes sågs vid FIT ≥20 µg Hb/g faeces.

För övrig cancer (kolorektalcancer exkluderad) ökade också mortalitetsrisken med stigande FIT-värden, från aHR 1,33 (95KI 1,24–1,42) till 1,77 (95KI 1,64–1,91) för gruppen med de högsta värdena (P < 0,001). Även för kolorektalcancer sågs motsvarande riskökning, från 1,84 (95KI 1,35–2,50) för lägsta gruppen till 16,22 (95KI 13,51–19,49) för dem med FIT ≥20 µg Hb/g (P < 0,001).

Författarna framhåller att den underliggande biologiska mekanismen återstår att utreda. Dock har flera studier indikerat en koppling mellan sjukdomar med kronisk systemisk inflammation och ökande F-Hb, redovisat i en nyligen publicerad översiktsartikel [2].

Med tanke på den utbredda användningen av F-Hb är resultaten av stort intresse. Om man vid positivt F-Hb följt av adekvat gastrointestinal utredning inte har kunnat påvisa någon blödningskälla, kan vidare differentialdiagnoser utanför mag–tarmkanalen övervägas.