Två vanliga fetmakirurgiska ingrepp är gastrisk bypass och sleeve-gastrektomi. Vid sleeve-gastrektomi avlägsnas en betydande del av magsäcken, medan en gastrisk bypass innebär att en stor del av magsäcken och delar av tunntarmen förbikopplas utan att avlägsnas. Vilken av dessa procedurer som är mest gynnsam för patienter med fetma och typ 2-diabetes har undersökts i en nyligen publicerad studie i Lancet [1].
Denna randomiserade kontrollerade studie genomfördes vid Vestfold sjukhus i Norge mellan 2012 och 2017 och baserades på utfall som rapporterades av patienterna 3 år efter respektive ingrepp. Studien inkluderade patienter som var 18 år eller äldre och hade ett BMI på minst 35 kg/m2. Diabetes definierades i studien som en halt av glykerat hemoglobin på minst 48 mmol/mol, eller minst 43 mmol/mol om patienterna var under behandling för diabetes. Viktiga exklusionskriterier inkluderade cancer, alkoholberoende och betydande gastroesofageal refluxsjukdom.
Totalt 319 patienter med typ 2-diabetes var vid studiestart inbokade för fetmakirurgi, men 93 patienter tackade nej till att delta i studien och 101 exkluderades. Slutligen inkluderades 109 patienter som randomiserades (1:1) till antingen gastrisk bypass (n = 55) eller sleeve-gastrektomi (n = 54). Båda grupperna fick likvärdig pre- och postoperativ behandling. Av deltagarna var 72 (66 procent) kvinnor och 37 (34 procent) män. Efter 3 år var det möjligt att följa upp 85 procent av studiedeltagarna.
Resultaten visade att patienter som genomgått gastrisk bypass rapporterade högre viktrelaterad livskvalitet, mindre refluxbesvär, större viktnedgång och en ökad chans till diabetesremission. Vanliga besvär efter dessa ingrepp, såsom buksmärta, problem med hetsätning, födointolerans, aptit och matsmältningsproblem, skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. Postoperativt var det heller ingen skillnad vad gäller depressiva symtom.
Detta är den första randomiserade kontrollerade studie som indikerar att gastrisk bypass är att föredra jämfört med sleeve-gastrektomi under en 3-årsperiod avseende viktrelaterad livskvalitet och refluxbesvär hos denna patientgrupp. Forskarna betonar att dessa resultat kan användas för att vägleda beslutsfattande tillsammans med patienten kring vilken kirurgisk metod som är mest lämplig.