Egenreferat. Ergospirometri, det vill säga arbetsprov med andningsgasanalys, är en objektiv och tillförlitlig metod för bedömning av maximal fysisk kapacitet. Därmed kan metoden ge en uppfattning om vilken reservkapacitet som finns för att klara prövningar associerade med det perioperativa förloppet. Internationella riktlinjer anger att patienter som endast uppnår ett maximalt syrgasupptag (VO2peak) <10 ml/kg/min har en hög risk för komplikationer i samband med större lungkirurgi, medan >20 ml/kg/min är förknippat med låg risk. Kvar blir en grupp med VO2peak 10–20 ml/kg/min, kategoriserade som måttlig risk [1]. Denna grupp är tyvärr stor, heterogen och ofta svårvärderad kliniskt.

Svenska riktlinjer för preoperativ bedömning inför lungcancerkirurgi föreslår en sambedömning av VO2peak och ett mått på ventilatorisk effektivitet under arbete (VE/VCO2-slope) för att säkrare bedöma risk inför kirurgi för patienter med måttlig risk enligt ovan. Detta har dock aldrig utvärderats systematiskt.

Vi utförde en retrospektiv kohortstudie där vi inkluderade samtliga patienter som genomgått ergospirometri före en lobektomi på grund av lungcancer i Linköping åren 2008–2020 [2]. Det primära utfallsmåttet var allvarlig pulmonell komplikation eller död inom 30 dagar efter operation. Utfalls- och komorbiditetsdata erhölls genom nyttjande av Thoraxregistret (Thor) och Socialstyrelsens slutenvårdsregister och dödsorsaksregister. Patienter klassificerades baserat på preoperativ ergospirometri till: som låg risk (VO2peak >20 ml/kg/min), låg–måttlig risk (VO2peak 10–20 ml/kg/min och VE/VCO2-slope <35) och måttlig–hög risk (VO2peak 10–20 ml/kg/min och VE/VCO2-slope ≥35).

Totalt drabbades 25 patienter (17 procent) av en allvarlig pulmonell komplikation eller död (2 dödsfall). Logistisk regression med lågriskgruppen som referens och justerat för förekomst av KOL eller rökning, ålder, kön, BMI och titthålsteknik vs öppen kirurgi visade nästan 9 gånger högre oddskvot för att drabbas av det primära utfallsmåttet hos patienter med måttlig–hög risk jämfört med låg risk. Därtill sågs en signifikant skillnad i komplikationsfrekvens mellan riskgrupperna måttlig–hög och låg–måttlig (se Figur 1).

Sammanfattningsvis visar resultaten från denna studie att mått på ventilatorisk effektivitet (VE/VCO2-slope) kan förbättra riskstratifieringen av patienter med måttlig risk för komplikationer i samband med lobektomi på grund av cancer. Dessa resultat stärker validiteten i de svenska riktlinjerna och bör övervägas vid revidering av internationella riktlinjer framgent.