Egenreferat. I en publicerad studie undersökte vi sambandet mellan kognitiv förmåga och benägenheten att vaccinera sig mot covid-19, samt hur denna påverkades av vaccinationsprogrammets utformning [1]. Det är väl belagt att individer med låg kognitiv förmåga har större risk för negativa hälsoutfall, inklusive covid-19-relaterad dödlighet, vilket gör ojämlikhet i hälsa kopplad till kognitiv förmåga [2]. Det finns olika möjliga förklaringar till att denna ojämlikhet uppstår, men en hypotes är att individer med högre kognitiv förmåga fattar bättre hälsorelaterade beslut. Mot denna bakgrund ville vi studera vaccinationsbenägenheten.

Studien bygger på data från SCB, Krigsarkivet och Folkhälsomyndigheten och baserades på drygt 750 000 män i åldern 42–59 år som vid mönstringen genomförde ett test av kognitiv förmåga. Kognitiv förmåga mäts på en skala mellan 1 och 9, där 9 är högst.

Som framgår av Figur 1 (a) finns ett tydligt samband mellan kognitiv förmåga och vaccinationsgrad i upp till 1 år efter första möjliga vaccinationsdag. Högre kognitiv förmåga är tydligt kopplad till tidigare vaccination och högre sannolikhet att ha tagit vaccinet. Sambandet kvarstod när hänsyn togs till socioekonomiska faktorer såsom utbildning, inkomst och föräldraskap, samt när variation i kognitiv förmåga och vaccinationsbeteende mellan 3 375 tvillingpar användes för att kontrollera för social bakgrund.

Vi studerade sedan sambandet specifikt för män 50–59 år i Region Uppsala och övriga regioner. Region Uppsala erbjöd förbokade tider för alla 50 år eller äldre och skickade ett brev med tid och plats för vaccination. Den som inte ville ta vaccinet kunde avboka eller helt enkelt inte dyka upp, utan annan konsekvens. I övriga regioner behövde alla själva boka vaccinationstid. Vaccinationsgraden i Region Uppsala och övriga regioner framgår i Figur 1 (b) respektive (c).

I Region Uppsala ses i stort sett ingen skillnad i vaccinationsbeteende mellan individer med olika kognitiv förmåga. Skillnaden, både i hur tidigt individer tog vaccinet och i slutgiltig vaccinationsgrad, var avsevärt mindre än i övriga regioner. Gruppen med lägst kognitiv förmåga i Region Uppsala uppvisade en nivå motsvarande den med högst kognitiv förmåga i övriga regioner.

Vår slutsats är att vaccinationsprogram som bygger på förbokade vaccinationstider kan ge snabbare, högre och mer jämlik vaccinationstäckning i befolkningen än program som bygger på att individer själva bokar vaccinationstider.