Egenreferat. Invasiv pulmonell aspergillos är en sällsynt men allvarlig lunginflammation som orsakas av mögelsvampen Aspergillus. Infektionen är en välkänd komplikation hos patienter med nedsatt immunförsvar, främst i samband med cytostatikabehandling vid akut leukemi eller stamcellstransplantation. Under det senaste decenniet har flera retrospektiva rapporter om invasiv pulmonell aspergillos kopplad till allvarlig influensainfektion publicerats, så kallad influenza-associated pulmonary aspergillosis (IAPA) [1]. Bakomliggande förklaringar tros vara virusorsakade skador på luftvägsepitelet tillsammans med lokal lymfocytopeni, vilket möjliggör invasiv infektion av Aspergillus.
I den hittills största publicerade studien rapporterades en IAPA-incidens på 19 procent hos 432 Iva-vårdade patienter i Nederländerna och Belgien, varav majoriteten saknade klassiska riskfaktorer [2]. Aspergillus-infektioner är i regel svåra att diagnostisera och kräver oftast bronkoskopi för svampodling och påvisande av Aspergillus-antigen (galaktomannan) i bronksköljvätska. Hos influensapatienter är de radiologiska fynden vanligen ospecifika, till skillnad från hos immunsupprimerade patienter där det vanligaste fyndet är typiska täta, välavgränsade infiltrat med eller utan kavitering. Risken är således hög att IAPA missas om infektionen inte aktivt eftersöks. Effektiv behandling mot Aspergillus finns och måste påbörjas omgående, då infektionen är förenad med mycket hög dödlighet.
Aspergillus sprids genom inandning av dess sporer, och exponering är därför beroende av omgivande klimat och miljö. Förekomsten av IAPA i ett land kan därmed inte säkert extrapoleras till andra länder. Då influensapatienter i Sverige inte provtas rutinmässigt för IAPA på Iva har information om förekomst hittills saknats. Vi genomförde därför en prospektiv studie på patienter med PCR-bekräftad influensa som vårdades på 12 svenska intensivvårdsavdelningar under fyra influensasäsonger, 2019–2023 [3]. Klassificeringen av IAPA utgick ifrån nyligen publicerade kriterier för att särskilja invasiv sjukdom från kolonisation. Kohorten inkluderade 55 patienter; 42 procent var kvinnor, och medianåldern var 59 år (kvartilavstånd 48–71). 5 patienter (9 procent; 95 procents konfidensintervall 3,8–20,4 procent) klassificerades som sannolik IAPA, varav 4 saknade klassiska riskfaktorer. Bronkoskopi utfördes på totalt 24 patienter, varav samtliga vårdades i respirator, med fynd av IAPA i 12 procent av fallen (5/42). Provtagning på bronksköljvätska var nödvändig för att diagnostisera IAPA i samtliga fall utom ett. Dödligheten var signifikant högre bland IAPA-patienter än bland icke-IAPA-patienter (60 procent vs 8 procent; P = 0,01).
Vår studie är den första publicerade prospektiva undersökningen av IAPA och bekräftar att det utgör ett problem även i Sverige. IAPA inträffar vanligen tidigt i vårdförloppet på Iva, och vi föreslår därför att alla respiratorvårdade influensapatienter rutinmässigt provtas för svampinfektion och galaktomannan i bronksköljvätska i samband med intubation. Att snabbt upptäcka och behandla denna allvarliga och troligen underdiagnostiserade infektion är viktigt för att förbättra vården av influensapatienter på Iva.
