Handartros drabbar drygt 15 procent av kvinnor och 8 procent av män i åldern 40–84 år. Incidensen ökar med stigande ålder, och vanligtvis drabbas en eller flera leder i tummen och/eller fingrarna. Sjukdomen orsakar framför allt smärtor, nedsatt greppstyrka och reducerad motorisk funktion. Det finns flera möjliga åtgärder för att lindra besvären, och nyligen publicerades en studie som jämfört effekten av dessa farmakologiska interventioner.
Forskarna genomförde en systematisk litteraturöversikt som inkluderade drygt 72 randomiserade kontrollerade studier. Totalt 65 studier, med närmare 6 000 patienter, var möjliga att inkludera i analysen. 29 olika farmakologiska interventioner studerades, och deras effekt på smärta beräknades med specifika effektmodeller och kvantifierades utifrån standardiserad medelvärdesskillnad.
Analysen visade att både oral administrering av NSAID (effektstorlek –0,18; 95 procentskonfidensintervall [95KI] –0,36 till 0,02) och glukokortikoider (–0,54; 95KI –0,83 till –0,24) visade viss effekt jämfört med placebo. Vidare analys visade att oral användning av NSAID hade sämre effekt än orala glukokortikoider (0,36; 95KI 0,01–0,72).
Intraartikulära injektioner med hyaluronat (0,22; 95KI –0,08 till 0,51), glukokortikoider (0,25; 95KI 0,00–0,51), hydroxiklorokin (–0,01; 95KI –0,19 till 0,18) samt topikala NSAID (–0,14; 95KI –0,33 till 0,08) visade ingen signifikant fördel jämfört med placebo. Forskarna utförde även subgruppsanalyser utifrån var i handen patienten hade artros och fann då att ingen av interventionerna gav bättre resultat än placebo vid tum- och fingerledsartros.
Sammantaget indikerar resultaten att både orala NSAID och glukokortikoider utgör effektiva farmakologiska behandlingsalternativ. Det finns samtidigt anledning att ifrågasätta intraartikulära injektioner som smärtlindring.
