Egenreferat. Hiv-epidemin påverkar miljontals människors liv globalt. Fördelningen av olika virusvarianter, subtyper, förändras ständigt och påverkas i hög grad av rese- och migrationsmönster. Medan antalet personer som infekteras med hiv eller är odiagnostiserade minskar i Nordamerika och västra Europa, ökar antalet i Ryssland och delar av östra Europa. Mer än 80 procent av personer som lever med hiv (PLHIV) i forna Sovjetunionen är infekterade med subtyp A6, en virussubtyp som i stora studier visat sig vara en riskfaktor för utveckling av resistens mot en ny långverkande injektionsbehandling mot hiv som används i Sverige [1]. Kännedom om utbredningen av subtyper och läkemedelsresistensmutationer är avgörande för optimering av antiretroviral behandling.

Vår studie [2] syftade till att undersöka trenderna i fördelningen av hiv-1-subtyper i Sverige 1996–2022, med särskilt fokus på migrationen från Ukraina 2022.

Vi använde InfCareHIV, en databas som inkluderar >99 procent av personer som lever med hiv i Sverige och innehåller demografiska och laborativa data inklusive virussekvenser. Virussekvenserna analyserades avseende subtyp och läkemedelsresistensmutationer i online-verktyget Comet respektive Stanford-databasen.

Vi fann att den tidiga hiv-epidemin i Sverige dominerades av subtyp B-infektioner hos män som har sex med män och personer som injicerar droger, för att sedan 2010-talet domineras av utlandsfödda personer som smittats heterosexuellt med icke-B-subtyper.

Under 2022 utgjorde personer från Ukraina närmare en fjärdedel av alla nyregistrerade fall i Sverige. Medianåldern hos de 98 individerna med hiv från Ukraina var 35 år, majoriteten (60 av 98) var kvinnor och heterosexuell smitta uppgavs i 50 av 98 fall. De flesta (63 av 98) var behandlade och hade omätbart hiv-RNA vid första provtagningen i Sverige och är därmed inte smittsamma. Hos 17 individer, som inte kände till sin infektion, ställdes diagnosen i Sverige. Virussekvensering var möjlig i 24 fall, varav 23 identifierades som subtyp A6. De ukrainska patienterna förskrevs behandling enligt svenska riktlinjer och visade goda behandlingsresultat vid uppföljning.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de flesta med känd hiv-infektion från Ukraina var välbehandlade, men 17 av 98 fall diagnostiserades i Sverige, vilket understryker vikten av att personer från Ukraina erbjuds hiv-testning. Standardbehandling enligt svenska riktlinjer var effektiv, men den höga prevalensen av subtyp A6 i denna population är en faktor som bör beaktas om man överväger behandling med långverkande injicerbara läkemedel.