Okomplicerade urinvägsinfektioner är vanliga, och antibiotikabehandling förkortar symtomperioden. Gepotidacin är ett nytt antibotikum mot gramnegativa uropatogener som hämmar bakteriell DNA-replikation genom att inhibera DNA-gyras och DNA-topoisomeras IV (som båda reparerar dubbelsträngade DNA-brott). Verkningsmekanismen liknar alltså fluorokinolonernas och har en baktericid effekt. EAGLE-2 och EAGLE-3 var två randomiserade, dubbelblindade fas 3-multicenterstudier med non-inferiority-design (10 procents marginal) omfattande 219 centrum [1]. Kvinnor över 12 år, med kroppsvikt över 40 kg, med urinvägsinfektionssymtom och dokumenterad pyuri rekryterades och allokerades 1:1 till gepotidacin (1,5 g × 2 i 5 dagar) eller nitrofurantoin (100 mg × 2 i 5 dagar). Det primära utfallet var terapeutisk respons, som bedömdes 10–13 dagar efter initierad behandling och innefattar kombinerad klinisk respons (eradikering av symtom) och mikrobiologisk framgång (<103 CFU/ml av ursprungspatogenen).

I EAGLE-2 fick 320 patienter gepotidacin och 287 nitrofurantoin. Skillnaden i terapeutisk framgång var 4,3 procent (95 procents konfidensintervall [95KI] –3,6 till 12,1 procent) och visade att gepotidacin hade liknande effekt som nitrofurantoin. I EAGLE-3 fick 277 patienter gepotidacin och 264 nitrofurantoin; där var skillnaden i terapeutisk framgång 14,6 procent (95KI 6,4–22,8 procent) en skillnad som kan tolkas som att det nya antibotiokumet gav bättre respons överlag (superioritet). Bland biverkningarna var diarré betydligt vanligare i gepotidacingrupperna i EAGLE-2 och EAGLE-3 (14 procent respektive 18 procent, jämfört med 4 procent respektive 4 procent i nitrofurantoingrupperna). Inga allvarliga biverkningar observerades.

Klinisk praxis i Sverige är inte mikrobiologisk diagnostik för okomplicerade urinvägsinfektioner, och därför är det sekundära utfallet klinisk respons viktigare i svenska sammanhang. Denna var 65,6 procent i gepotidacingruppen, jämfört med 65,2 procent i nitrofurantoingruppen. I EAGLE-3 var den 67,9 procent i gepotidacingruppen jämfört med 63,3 procent i nitrofurantoingruppen. Superioritetsslutsatsen är därför något missvisande: den kliniska responsen är inom non-inferiority-marginalen, och kan därmed tolkas som jämförbar. Den vanligaste orsaken till avsaknad av klinisk respons var förbättring av symtom utan total eradikering av symtomen – kravet på total eradikering kan ha snedvridit resultaten i och med att det fanns en stor skillnad i förbättring mellan gepotidacin- och nitrofurantoingruppen (~8 procent).

Gepotidacin är intressant tillägg då det har ett bredare spektrum med effekt på P mirabilis, C freundii, K pneumoniae och E coli med fluorokinolonresistens. Resistensmönstret i de olika grupperna framgår dock inte, vilket är olyckligt; detta är något som behövs om det ska platsa som förstahandsbehandling för okomplicerad urinvägsinfektion, särskilt som nitrofurantoinresistens inte är utbredd i Sverige.