Nyligen publicerades en studie som utvärderade olika GLP-1-receptoragonister och deras effekt på glykemisk kontroll, kroppsvikt och lipidprofil hos vuxna med typ 2-diabetes.

I denna systematiska översikt och metaanalys utförde forskarna sökningar i medicinska databaser fram till den 19 augusti 2023. För att inkluderas skulle de randomiserade kontrollerade studierna undersökt vuxna (18–65 år) med typ 2-diabetes som fått behandling med någon GLP-1-receptoragonist. Effekterna skulle också ha jämförts med placebo eller någon annan GLP-1-receptoragonist, och studierna skulle ha haft en uppföljningsperiod på minst 12 veckor.

Totalt inkluderades 76 studier med 39 246 deltagare. Resultaten indikerar att samtliga 15 studerade GLP-1-receptoragonister sänkte HbA1c och fasteplasmaglukos effektivt. Tirzepatid gav den största sänkningen av HbA1c (medelvärde –2,10 procent; 95 procents konfidensintervall [95KI] –2,47 procent till –1,74 procent) och fasteplasmaglukoskoncentrationer (–3,12 mmol/l; 95KI –3,59 till –2,66). Vidare visade det sig att läkemedelsgruppen har positiva effekter avseende viktreglering hos patienter med typ 2-diabetes. Cagrisema (semaglutid och kagrilintid) visare den största viktnedgången (medelvärde –14,03 kg; 95KI –17,05 till –11,00), följt av tirzepatid (–8,47 kg; 95KI –9,68 till –7,26). Semaglutid var det enda alternativet som var effektivt för att sänka koncentrationen av LDL (–0,16 mmol/l; 95KI –0,30 till –0,02) och totalt kolesterol (–0,48 mmol/l; 95KI –0,84 till –0,11).

GLP-1-receptoragonisterna hade dock betydande biverkningar, och de vanligaste var av gastrointestinal karaktär. Lixisenatid och semaglutid var de två substanser som oftast behövde sättas ut till följd av komplikationer. Av de 15 studerade GLP-1-receptoragonisterna var 9 positivt associerade med förekomst av diarré, och även illamående var en vanlig biverkning. Dessutom ökade 75 procent av de studerade substanserna signifikant risken för kräkning jämfört med placebo.

Sammantaget var GLP-1-receptoragonister effektiva som behandling av vuxna med typ 2-diabetes. Tirzepatid visade sig vara det mest effektiva alternativet avseende HbA1c och fasteplasmaglukoskoncentrationer. Semaglutid plus kagrilintid var bäst för viktnedgång och semaglutid för att sänka LDL och totalkolesterol. Resultaten väcker dock vissa bekymmer, då flera av läkemedlen visade på besvärliga gastrointestinala biverkningar.