Avhandling. (Neo)adjuvant behandling med taxaner förbättrar överlevnaden vid bröstcancer, men perifer neuropati är en vanlig och dosbegränsande biverkan. Kvarstående perifer neuropati och dess påverkan på livskvalitet är sparsamt studerad. Syftet med avhandlingen var att studera prevalens och svårighetsgrad av kvarstående perifer neuropati och dess inverkan på livskvalitet samt utforska kliniska och genetiska riskfaktorer för kvarstående perifer neuropati bland recidivfria tidigare taxanbehandlade bröstcanceröverlevare.
En populationsbaserad tvärsnittsstudie genomfördes på taxanbehandlade bröstcanceröverlevare med tumörstadium (T1–3, N0–2, M0) 2010–2015 i Sydöstra sjukvårdsregionen. En enkät med validerade instrument för livskvalitet (EORTC QLQ-C30) samt perifer neuropati (EORTC CIPN20) skickades till 884 taxanbehandlade bröstcanceröverlevare samt 1 768 matchade kontroller utan cancerdiagnos. Svarsfrekvensen var 79 procent respektive 59 procent och mediantiden sedan taxanbehandling var 3,6 (1,5–7,3) år. Högst var risken för kvarstående domningar och stickningar i fötterna: justerad relativ risk 1,8 (95 procents konfidensintervall 1,5–2,2) jämfört med kontroller. Prevalensen av sensoriska symtom var 9–48 procent och av motoriska symtom 7–61 procent; vanligast var svårigheter att öppna en burk och kramp i fötterna. Paklitaxelbehandling, högre ålder, övervikt, diabetes mellitus, användning av vibrerande handverktyg, rökning och autoimmun sjukdom var oberoende riskfaktorer. Kvarstående perifer neuropati hade en kliniskt relevant inverkan på hälsorelaterad livskvalitet, som förstorades med neuropatins svårighetsgrad. Särskilt påverkades social och kognitiv funktion. Hälften av bröstcanceröverlevarna hade inte talat med vårdpersonal om sina symtom.
I en explorativ tilläggsstudie helexomsekvenserades blodprov från 362 överlevare, och baserat på tidigare kända gener, kohortens data och kliniska riskfaktorer utvecklades och validerades polygenetiska prediktionsmodeller. 2 av 5 symtom kunde valideras; för domningar i fötterna kunde 73 procent korrekt prediceras som hög respektive låg risk baserat på 35 enkelnukleotidvarianter (single nucleotide variants, SNV) och för stickningar i fötterna 70 procent, baserat på 55 SNV.
De flesta sensoriska och motoriska symtom på perifer neuropati var vanligare bland taxanbehandlade bröstcanceröverlevare jämfört med normalbefolkningen, och många symtom kvarstod ≥3,6 år efter avslutad taxanbehandling. Kvarstående perifer neuropati var associerad med klinisk relevant påverkan på livskvalitet. Polygenetiska prediktionsmodeller inkluderande kliniska riskfaktorer uppskattade risken för kvarstående domningar och stickningar i fötterna och kan bli kliniskt användbara i framtiden.
