Propofol kan används som sedering vid koloskopi, men förbättrar det detektionsfrekvensen? Denna frågeställning har forskare i Kanada intresserat sig för, och resultaten från deras populationsbaserade kohortstudie har nyligen publicerats.
Koloskopierna utfördes vid drygt 20 sjukhus i Ontario, Kanada, under en 18-månadersperiod från den 1 april 2017 till den 31 oktober 2018. Propofol eller vaken sedering användes och utvärderades. Den primära utfallsvariabeln var detektionsfrekvens av adenom, och sekundära utfall inkluderade detektionsfrekvens av sessila serrata lesioner och polyper samt frekvensen av cekal intubation och perforation. Undersökningar på patienter yngre än 18 år och av endoskopister som totalt utförde färre än 50 koloskopier per år exkluderades.
Totalt ingick 46 634 koloskopiundersökningar; i 16 408 fall (35,2 procent) fick patienten propofol och i 30 226 fall (64,8 procent) vaken sedering. Jämfört med vaken sedering associerades användningen av propofol med en lägre detektionsfrekvens av adenom (24,6 procent vs 27,0 procent P <0,0001), men inga signifikanta skillnader fanns för övriga utfallsmått. Vidare utfördes en multivariabel analys, och i den associerades propofolsedering inte med någon skillnad i vare sig detektionsfrekvens av adenom (relativ risk 0,90, 95 procents konfidensintervall 0,74–1,10, P = 0,30) eller de sekundära utfallsmåtten. Vidare gjordes en kostnadsanalys, som fann att propofolsedering bidrog till en extra kostnad på drygt 12 miljoner USD per 100 000 fall, vilket i svenska kronor motsvarar cirka 130 miljoner.
Den främsta styrkan med studien är dess generaliserbarhet, med ett brett spektrum av patienter, endoskopister och kliniker. En svaghet som lyfts fram är förväxlingsfaktorer som är förknippade med observationsstudier.
Sammantaget var användningen av propofolsedering inte associerad med förbättrade kvalitetsmått vid koloskopi, men med ökade kostnader. Forskarna menar därför att rutinmässig propofolsedering vid koloskopi bör omvärderas och användas mer selektivt.
