Avhandling. Trots god tillgång till effektiva läkemedel och bevisad effekt av livsstilsförändringar har de flesta patienter med hypertoni ett okontrollerat blodtryck (≥140/90 mm Hg). Vårdens resurser är begränsade, och med en växande äldre befolkning behövs förändrade arbetssätt för att förbättra hanteringen av hypertoni inom primärvården.
I en avhandling beskrivs resultat från den randomiserade studien PERHIT (Person-centredness in hypertension management using information technology). Huvudsyftet med studien var att öka andelen personer som uppnådde målblodtryck (<140/90 mm Hg) med hjälp av e-hälsa som verktyg i personcentrerad primärvård. I PERHIT inkluderades 949 patienter med högt blodtryck i primärvården i södra Sverige. Deltagarna i interventionsgruppen fick en blodtrycksmätare, och via ett program på mobiltelefonen rapporterade de sitt blodtryck samt uppskattningar av beteende, livsstil, symtom och biverkningar under 8 veckor. De kunde se sina rapporterade värden i grafer och på så sätt jämföra med blodtrycksnivå. Vid uppföljande samtal på vårdcentralen kunde graferna användas som diskussionsunderlag. För deltagarna i kontrollgruppen skedde vården som vanligt. Blodtrycket mättes på mottagningen som utgångsvärde, efter 8 veckor och efter 1 år i båda grupperna.
Andelen patienter med kontrollerat blodtryck ökade från 35 procent vid utgångsvärdet till 49 procent efter 8 veckors intervention (kontroll 40 procent; P = 0,006). Vid uppföljningen efter 1 år hade andelen sjunkit något, till 47 procent (kontroll 41 procent; P = 0,07). Deltagarnas erfarenheter utvärderades i fokusgruppintervjuer, och där beskrevs att patienterna blev mer aktivt engagerade i sin behandling, att systemet var värdefullt för kommunikation kring blodtryck och livsstil och att konsultationen blev mer personlig och jämlik. Materialet från studien användes för att studera blodtrycksvariabilitet och relaterade faktorer och visade en association mellan ökad blodtrycksvariabilitet och lägre estimerad GFR samt högre pulstryck. Vi såg också signifikanta associationer mellan samma dags blodtryck och medicinintag, stress, välmående, rastlöshet, fysisk aktivitet respektive huvudvärk.
Det digitala verktyget som användes i studien kan stödja patienters egen hantering av högt blodtryck, med bättre blodtryckskontroll som följd. Det kan även vara ett stöd i kommunikation kring hypertoni och främja ett konstruktivt och personcentrerat samarbete mellan patienter och vårdpersonal.
Utifrån denna studie kan vi dra slutsatsen att interventionen ledde till positiva effekter för blodtryckskontroll så länge den pågick, men de kvarstående effekterna 10 månader efter avslutad intervention är osäkra. Interventionen skulle kunna behöva upprepas. Det har vi dock inte studerat. Då denna studie är bland de största som gjorts med e-hälsa i svensk primärvård ger den värdefull kunskap om hur viktig motivationen är både hos patienter och vårdpersonal vid införande av nya arbetssätt. Analysen med olika metoder som användes i studien anser vi stödjer slutsatsen.
I så fall blir slutsatsen alltså att interventionen måste fortsätta i det oändliga för att effekten ska kvarstå. Då blir det alltså två varianter av blodtryckspatienter, där de analoga/dementa/ resurssvaga inte följs lika tätt.
Hur mycket ökad resuråtgång krävs då?
Det är i huvudsak patienterna som lägger ner tid på att använda verktyget. Vårdpersonalen behöver stötta patienterna och justera läkemedelsbehandlingen utifrån blodtrycksdata som patienten kommer med till konsultationen, någon som ju rimligen bör kunna göras under redan befintliga årskontroller. Det som kan ta tid för vårdpersonalen är lära sig ett att använda ett nytt digitalt verktyg och om det inte är integrerat i befintliga elektroniska system kan det innebära en belastning. Vi har ännu inte gjort någon kostnadseffektivitetsanalys av interventionen, eller räknat på time needed to treat, och kan därför inte uttala oss om resursåtgången för vårdpersonalen ökar eller minskar.
Interventionen är tänkt som ett komplement till befintlig hypertonivård i primärvården, för de patienter som kan dra nytta av den. De patienter som inte kan eller vill använda sig av ett digitalt verktyg som det här ska även fortsättningsvis få vård på samma sätt som tidigare. Resultaten av studien visar ju också att även om en förbättring sågs efter att användning av det digitala verktyget, så hade fortfarande hälften av patienterna i interventionsgruppen (som vid inklusionen alltså hade en hypertonidiagnos och insatt läkemedelsbehandling) fortfarande ett blodtryck ≥140/90 mmHg. Att använda ett digitalt verktyg som det här är inte en lösning som fungerar för alla, men med tanke på hur många patienter med hypertoni som trots behandling fortfarande inte når behandlingsmålen idag så kan det vara ett värdefullt verktyg.
