Koloskopi av hög kvalitet är grundläggande vid diagnostik av och screening för kolorektal cancer. I Sverige är koloskopi dock en oreglerad verksamhet, utan formellt definierade krav på grund- och vidareutbildning och fortlöpande kvalitetsregistrering, både avseende koloskopisten och endoskopienheten.

I en studie från Sydkorea rapporterar Kim et al [1] koloskopiresultat från deras nationella, organiserade och populationsbaserade screeningprogram för kolorektalcancer, som pågått sedan 2004 och som baseras på ett årligt erbjudande till medborgare över 50 år att testa feces-Hb med FIT (fekalt immunkemiskt test; samma som används i det svenska screeningprogrammet). Vid positivt f-Hb-test erbjuds koloskopi, vilken 64,4 procent av dem med mikroskopiskt fecesblod deltog i.

Studiens syfte är att analysera incidensen av intervallcancer, definierad som kolorektalcancer diagnostiserad mellan screeningtillfällena, och kopplingen till koloskopistens undersökningsvolym. Studieperioden omfattade 216 907 koloskopier utförda under åren 2019–2020 av 10 412 skopister, både i sjukhus- och öppenvård. Av dessa angavs 95,7 procent vara fria från cancerfynd.

Koloskopisterna delades in i 5 grupper baserat på antal utförda undersökningar: grupp 1 omfattade 1–10 koloskopier (46 procent av koloskopisterna och drygt 18 procent av undersökningarna) och grupp 5 minst 120 koloskopier (maximum 852 stycken, omfattande drygt 2 procent av skopisterna och cirka 15 procent av undersökningarna). Totalt diagnostiserades 1 329 fall av intervallcancer, och incidensen ökade gradvis från 4,27 promille (standardavvikelse 8,90) i högvolymgruppen till 9,24 promille (standardavvikelse 54,44) i lågvolymgruppen (P = 0,038).

Vid regressionsanalys (Poisson) mellan intervallcancer och koloskopistens undersökningsvolym, med relativ risk 1 i högvolymgruppen, sågs motsvarande stegvisa ökning till relativ risk 2,21 (95 procents konfidensintervall 1,61–3,04) för lågvolymgruppen.

Studiens stora styrka är att den visar resultaten i ett väletablerat och populationsbaserat screeningprogram med stora koloskopivolymer och många koloskopister. Den skulle kunna betraktas som en fas 4-studie, det vill säga att den visar hur diagnostiken fungerar i klinisk rutin.

Nackdelarna är att man inte har haft tillgång till andra kvalitetsdata av betydelse för koloskopin, såsom tarmrenhet, undersökningstid, cekal intubationsfrekvens och utrustningskvalitet. Notabelt är också den stora andel koloskopister (46 procent) som utförde färre än 10 undersökningar per år.

Fynden ligger helt i linje med liknande studier, bland annat Kaminski et al 2017 [2], som visade att ökning av koloskopistens ADR (adenoma detection rate, det vill säga förmågan att identifiera adenom) med en kvintil minskade incidensen av intervallcancer med 37 procent och risken för cancerdöd med 50 procent.

I Sverige skapades ett kvalitetsregister, SveReKKS (Svenskt kvalitetsregister för koloskopier och kolorektalcancerscreening), inför starten av kolorektalcancerscreeningen, där registrering av screeningkoloskopier är obligatorisk, men övriga koloskopier är frivilliga och dessvärre med låg registrering. Således har vi ännu inte en samlad bild av vare sig omfattningen eller kvaliteten av all koloskopiverksamhet i landet.