Vid menopaus upplever en majoritet av kvinnor vasomotorsymtom såsom värmevallningar, svettningar och sömnproblem. Det finns ett behov av effektiva och säkra icke-hormonella behandlingar, och nyligen publicerades två fas 3-studier som utvärderade elinzanetant, en selektiv neurokinin-1- och neurokinin-3-receptorantagonist, för kvinnor med måttliga till svåra symtom.

Dessa multicenterstudier, OASIS 1 och 2, var randomiserade och dubbelblindade och inkluderade postmenopausala kvinnor mellan 40 och 65 år. Deltagarna i interventionsgrupperna ordinerades ett dagligt oralt intag av 120 mg elinzanetant under 26 veckor, medan kontrollgrupperna initialt fick placebo under 12 veckor och därefter 120 mg elinzanetant under de återstående 14 veckorna.

De primära utfallsvariablerna följdes upp efter 4 och 12 veckor och innefattade den genomsnittliga förändringen i frekvens och svårighetsgrad av måttliga till svåra vasomotorsymtom. Sekundära utfall inkluderade sömn- och livskvalitet relaterad till menopaus. Patienterna rapporterade sina upplevelser via en elektronisk dagbok.

Deltagarna randomiserades 1:1, och totalt inkluderades 399 kvinnor i de två interventionsgrupperna och 397 i placebogrupperna. De hade en medelålder på 54,6 år, och cirka 80 procent fullföljde studiens löptid. Elinzanetant visade sig signifikant minska frekvensen av vasomotorsymtom i båda studierna efter 4 veckor (OASIS 1: −3,3; 95 procents konfidensintervall [95KI] −4,5 till −2,1; P < 0,001; OASIS 2: −3,0; 95KI −4,4 till −1,7; P < 0,001). Dessa förbättringar kvarstod vid uppföljningen vecka 12. Receptorantagonisten minskade även symtomens svårighetsgrad efter 4 veckor (OASIS 1: −0,3; 95KI −0,4 till −0,2; P < 0,001; OASIS 2: −0,2; 95KI −0,3 till −0,1; P < 0,001), och även dessa förbättringar kvarstod vid vecka 12. Beträffande de sekundära utfallen sågs signifikanta förbättringar av sömn- och livskvalitet, och säkerhetsprofilen visade sig vara gynnsam.

Sammantaget förbättrade elinzanetant både de primära och sekundära utfallen i dessa fas 3-studier och visade samtidigt en god tolerabilitet. Forskarna menar därför att läkemedlet har potential att användas kliniskt som ett behandlingsalternativ i denna patientgrupp.