Egenreferat. Det är välkänt sedan studier på 1980- och 1990-talet att ofiltrerat kaffe, som kokkaffe, höjer kolesterolvärdena och att detta beror på diterpenerna kafestol och kahweol. Bryggkaffe (som passerat ett pappersfilter) innehåller obetydliga nivåer och påverkar inte plasmakolesterolet, medan andra sorters kaffe innehåller varierande koncentrationer beroende på bryggmetod. Eftersom det tillhandahålls och dricks mycket kaffe på svenska arbetsplatser men maskinkaffe hittills inte undersökts valde vi att i en första studie på området analysera diterpennivåerna i kaffe från 14 kaffeautomater på svenska sjukhus och vårdcentraler.
Kaffeprov insamlades av läkarstuderande Erik Orrje under våren 2024 från fikarum på Akademiska sjukhuset i Uppsala, Falu lasarett och två närliggande vårdcentraler. Två prov togs med 2–3 veckors mellanrum från standardinställningen på varje maskin, för att sedan analyseras genom vätskekromatografi–tandemmasspektrometri (LC-MS/MS) vid Chalmers tekniska högskola.
De flesta bryggmaskiners kaffe innehöll betydande nivåer av kafestol och kahweol, med stor variation både mellan maskiner och provtillfällen. Nivåerna var högre än i jämförande analyser på perkolatorkaffe eller presskaffe, men lägre än i kokkaffe. Vi provade därefter att filtrera kokkaffet genom en tygstrumpa, varpå merparten av diterpenerna försvann. Vi tolkar därför filtrets beskaffenhet som den sannolikt avgörande faktorn. En mindre vanlig typ av kaffemaskin (»liquid«-modell, 3 av 14 undersökta maskiner) som blandar kaffe från koncentrat uppvisade i regel inte sådana höga diterpennivåer i kaffet.
Inga försökspersoner ingick i studien, men baserat på kända antaganden kan dessa kaffeprov tänkas ha en kliniskt relevant påverkan på blodfetter och hjärt–kärlrisk vid regelbundet intag. Således blir slutsatsen att bryggkaffe eller annat noggrant filtrerat kaffe sannolikt är ett säkrare val i fikarummet. Arbetsplatser kan även behöva väga in denna aspekt vid valet av kaffeautomat.
