Luftvägsinfektion är ett vanligt och oftast självläkande tillstånd. Belastningen på samhället i form av arbetsfrånvaro eller vård av barn är dock betydande. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har sammanställt kunskapsläget för effekt av vitaminer, mineraler eller medicintekniska produkter (mun- eller nässprej) vid förkylning [1]. Samtliga publicerade studier bedömdes ha hög risk för bias och var till största del företagssponsrade. Konklusionen är att entydigt vetenskapligt stöd saknas.

Little et al har därefter genomfört en randomiserad studie i Storbritannien med syfte att bedöma effekten av nässprej eller beteendeintervention vid förkylning [2]. Studien var forskarinitierad och utan koppling till företag. Vuxna med minst en riskfaktor för allvarligt förlopp vid luftvägssjukdom (till exempel nedsatt immunförsvar på grund av sjukdom eller medicinering, hjärtsjukdom, astma eller lungsjukdom, diabetes, lätt nedsatt leverfunktion, stroke eller allvarliga neurologiska problem, obesitas eller ålder ≥65 år) eller minst 3 självrapporterade luftvägsinfektioner under ett normalt år kunde inkluderas. Totalt randomiserades 13 799 personer till 4 armar: vanlig sjukvård, gelbaserad nässprej (innehållande polymer samt buffrande förmåga), nässprej innehållande koksaltlösning eller råd om fysisk aktivitet och stresshantering via en digital plattform. De som randomiserats till nässprej instruerades att påbörja behandling vid första symtom eller vid smittorisk (2 sprejningar i vardera näsborren upp till 6 gånger per dag) och fortsätta till och med 2 symtomfria dagar. Under 6 månader rapporterade deltagarna hur många förkylningsdagar de upplevt, frånvaro från arbete och antibiotikakurer.

Deltagare som randomiserats till vanlig sjukvård hade i medeltal 8,2 sjukdagar, vilket var signifikant fler jämfört med både den gelbaserade sprejgruppen (6,5 dagar; justerad incidenskvot [IRR] 0,82; 99 procents konfidensintervall [99KI] 0,76–0,90; P < 0,0001) och koksaltgruppen (6,4 dagar; IRR 0,81; 99KI 0,74–0,88; P < 0,0001), men inte jämfört med gruppen med beteendeintervention (7,4 dagar; IRR 0,97; 99KI 0,89–1,06; P = 0,46). Jämfört med vanlig sjukvård var antibiotikaanvändningen signifikant lägre vid alla interventioner. Även antalet förlorade arbetsdagar var signifikant lägre i de båda sprejgrupperna än i standardvårdgruppen.

Författarna menar att interventionerna kan ha betydelse för arbetet med »antibiotic stewardship« och för att minska sjukdomsförekomst och belastning på sjukvård och samhälle. Koksaltsprej är billig, enkel att administrera och utan större biverkningar.

Studien är välgjord med intressanta resultat. Invändningar mot metoden (självrapportering och frånvaro av blindning) vägs upp av tydliga utfall för sjukdomsduration, sjukfrånvaro och antibiotikaanvändning.

Potentiella bindningar och jävsförhållanden: Inga uppgivna.