Röntgenundersökning rekommenderas inte rutinmässigt vid diagnostik av knäartros, men används ändå frekvent. En ny randomiserad kontrollerad studie från Australien som publicerats i PLoS Medicine undersökte hur en radiologisk diagnos påverkade studiedeltagarnas syn på behandling, jämfört med en klinisk diagnos utan röntgen.

Studien inkluderade totalt 617 personer ≥45 år, vilka randomiserades till tre grupper. Deltagarna presenterades för ett hypotetiskt scenario där de upplevt knäsmärta i 6 månader och sökte vård hos en allmänläkare. De fick sedan se en 2 minuter lång video där läkaren förklarade diagnosen genom

  • en klinisk bedömning utan röntgen,
  • en radiologisk förklaring utan att visa röntgenbilder, eller
  • en radiologisk förklaring där röntgenbilder visades.

De primära utfallsvariablerna inkluderade deltagarnas uppfattning om behovet av knäledsprotes samt nyttan av träning och fysisk aktivitet, vilket mättes på en 11-gradig skala (0–10).

Resultaten tyder på att patienter som fick en radiologisk förklaring med röntgenbilder i högre grad ansåg kirurgi vara nödvändig än de som fick en klinisk förklaring (medelvärde 4,5 [standardavvikelse 2,7] jämfört med 3,3 [2,7]). Däremot fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna med avseende på uppfattningen om nyttan av träning och fysisk aktivitet (medelvärde 7,9 [standardavvikelse 1,9] jämfört med 7,5 [2,2]; medelskillnad −0,4). Det fanns heller inga signifikanta skillnader mellan de två radiologiska förklaringarna, vare sig avseende behovet av kirurgi eller nyttan av träning.

Enligt forskarna är detta den första randomiserade studien som specifikt utvärderat hur röntgen vid knäartros påverkar patienters uppfattning om behandling. Eftersom studien bygger på hypotetiska fall är det osäkert i vilken utsträckning resultaten kan generaliseras till riktiga patienter. Sammanfattningsvis indikerar resultaten att radiologi vid knäartros kan förstärka patienters tro på kirurgi som en nödvändig åtgärd.