Egenreferat. Strålbehandling är central vid behandling av cancer i bäckenregionen, men 10–15 procent av patienterna utvecklar strålningsrelaterade biverkningar från närliggande organ såsom urinblåsa, tarm och könsorgan. Strålningen leder till ökad inflammatorisk aktivitet, fibrosutveckling och förlust av blodkärl i de drabbade områdena. Besvären kan bli kroniska, vilket medför stort lidande. Symtomen är svårbehandlade och terapin är ofta symtomlindrande.
I den randomiserade kontrollerade multicenterstudien Rich-Art [1] inkluderades patienter med kronisk strålningsutlöst cystit. Urin- och tarmbesvär skattades med det patientrapporterade utfallsmåttet EPIC (Expanded prostate cancer index composite), vilket ger ett värde mellan 0 och 100, där 0 motsvarar kraftigt nedsatt funktion och maximala symtom och 100 normal funktion utan symtom. Dessutom genomfördes cystoskopi med objektiv bedömning av urinblåsans slemhinna, inklusive biopsitagning.
Patienterna i behandlingsgruppen fick 100 procent syrgas i tryckkammare (80–90 minuter, 5 dagar i veckan under 6–8 veckor), medan kontrollgruppen inte fick någon behandling. Den initiala rapporten från Rich‑Art visade att tryckkammarbehandling gav signifikant symtomlindring med en ökning av EPIC på 18 poäng (95 procents konfidensintervall [95KI] 14,2–21,8; P > 0,0001) 6 månader efter behandling jämfört med kontrollgruppen.
I den nu fullbordade långtidsuppföljningen [2], där samtliga patienter följdes i upp till 5 år, kvarstod den positiva effekten. Vid 5-årsuppföljningen hade EPIC ökat med 19,1 poäng (95KI 13,3–24,9; P < 0,0001) jämfört med före behandling. Cirka 69 procent av patienterna uppnådde en ökning med minst 9 poäng, en förändring som anses vara kliniskt relevant. Även de besvär som rör tarmfunktionen förbättrades, vilket tyder på en bred effekt av behandlingen.
Trots metodologiska begränsningar, såsom avsaknad av långtidskontrollgrupp och viss dataförlust, tyder resultaten på att tryckkammarbehandling ger varaktig och kliniskt relevant symtomlindring vid kronisk strålningsinducerad cystit. Vi anser därför att fler patienter bör erbjudas denna behandling. Samtidigt behövs fler studier för att optimera behandlingsprotokollen och ytterligare definiera vilka patienter som har störst nytta av terapin.