Avhandling. Basalcellscancer (BCC) är den vanligaste typen av hudcancer, med över 71 000 nya fall i Sverige 2023. Beroende på växtsätt, lokalisation och storlek och om/hur den har behandlats tidigare delas basalcellscancer in i lågrisk- respektive högrisktyp. Valet av behandling styrs av tumörens subtyp, och den rekommenderade behandlingen för högrisk-BCC är kirurgi. Risken för icke-radikal excision och/eller recidiv är dessutom betydligt högre i dessa fall, med siffror för icke-radikalitet på 25–50 procent. I Sverige anses Mohs-kirurgi vara förstahandsvalet vid behandling av högrisk-BCC i ansiktet, men erbjuds sällan på grund av resursbrist. Detta leder till att dessa tumörer ofta behandlas med mindre effektiva metoder.
Denna avhandling omfattar ämnen relaterade till högrisk-BCC. Studierna berör riskfaktorer förknippade med ofullständig excision, skillnader i behandlingsresultat efter Mohs-kirurgi för primär och tidigare behandlad högrisk-BCC, kliniska och dermatoskopiska egenskaper hos högrisk-BCC samt genomförbarheten av hyperspektral avbildning för tumöravgränsning preoperativt.
Delarbete I var en retrospektiv studie där vi utvärderade kliniska och histopatologiska riskfaktorer för icke-radikal excision av högrisk-BCC. Andelen patienter som hade tumör kvar efter excision var 20,6 procent. Tumörens lokalisation samt hur aggressiv den var påverkade om all tumörvävnad kunde avlägsnas. Högst andel icke-radikalitet sågs vid tumörer på näsa, öra, skalp och runt ögonen samt tumörer med medel- till högaggressivt växtsätt.
I delarbete II jämfördes retrospektivt primär och tidigare behandlad högrisk-BCC i ansiktet som exciderades med Mohs-kirurgi avseende antal seanser som krävdes för att avlägsna tumören och slutlig defektstorlek. Antalet seanser var signifikant lägre och slutlig defektstorlek var signifikant mindre för primär BCC.
Diagnostik av basalcellscancer kan ske kliniskt med hjälp av dermatoskop, ett handhållet instrument med ljuskälla och förstoringsglas som möjliggör undersökning av strukturer i över- och läderhuden. I delarbete III undersöktes retrospektivt vilka kliniska och dermatoskopiska fynd som kännetecknar högrisk-BCC i ansiktet. Förekomst av en knölig yta, dåligt definierade gränser, förekomst av »vita porslinsområden« och »blodkärl inom ulceration« pekade på att tumören var av högrisktyp. Dessa fynd användes som grund för utveckling av en klinisk algoritm som förutsåg högrisk-BCC med en sensitivitet på 81,4 procent och en specificitet på 53,3 procent.
Delarbete IV var en prospektiv pilotstudie som utvärderade genomförbarheten av hyperspektral avbildning med hjälp av ett konvolutionellt neuralt nätverk för att preoperativt avgränsa de laterala marginalerna av högrisk-BCC jämfört med de histopatologiskt verifierade tumörkanterna som observerades under Mohs-kirurgi. Hyperspektral avbildning uppnådde en noggrannhet på 0,76, en sensitivitet på 0,75, en specificitet på 0,78 och en area under ROC-kurvan på 0,84.
Sammanfattningsvis bidrar resultaten av denna avhandling till en utökad förståelse av faktorerna som påverkar behandlingsresultaten vid högrisk-BCC. Denna kunskap säkerställer att rätt patient får rätt behandling från början och att den första behandlingen blir den sista behandlingen.
