Avhandling. Kalprotektin är ett kalciumbindande proteinkomplex, bestående av S100A8 och S100A9, som förekommer rikligt i neutrofiler och frisätts vid deras aktivering. Under senare år har kalprotektin uppmärksammats som en potentiell biomarkör vid flera inflammatoriska tillstånd, såsom luftvägsinfektioner, sepsis och reumatoid artrit. Mot bakgrund av den ökande problematiken med antibiotikaresistens är det även av stor vikt att kunna särskilja bakteriella från virala infektioner för att optimera behandlingsstrategier.
Denna avhandling syftar till att utvärdera kalprotektins diagnostiska potential vid luftvägsinfektioner, dess aktiveringskinetik efter inflammatoriska stimuli och dess roll som biomarkör vid reumatoid artrit samt att jämföra totala kalprotektinnivåer med dess subenheter hos intensivvårdspatienter med sepsis. Studierna omfattade patienter med luftvägsinfektioner, postoperativ inflammation, reumatoid artrit och sepsis, och kalprotektinnivåer analyserades i serum, plasma och ledvätska.
Resultaten visade att kalprotektinnivåerna var signifikant högre vid bakteriella infektioner än vid virala infektioner och hos friska kontroller. Vidare överträffade kalprotektin både prokalcitonin och heparinbindande protein i förmågan att särskilja bakteriella från virala luftvägsinfektioner, inklusive infektioner orsakade av mykoplasma. Kalprotektin uppvisade dessutom en snabb stegring (inom 2 timmar) efter inflammatorisk påverkan, vilken föregick ökningen av CRP och IL-6. Vid reumatoid artrit korrelerade serumkalprotektin starkt med andra inflammatoriska markörer, särskilt hos patienter med ACPA (antikroppar mot citrullinerade peptider). Hos intensivvårdspatienter med sepsis visade sig totala kalprotektinnivåer ha bättre diskriminerande förmåga än de enskilda subenheterna (S100A8 och S100A9) för att särskilja sepsis från icke-sepsis.
Sammanfattningsvis indikerar resultaten att kalprotektin har stor potential som biomarkör för tidig detektion av bakteriella infektioner och inflammatoriska tillstånd. Dess snabba respons och bättre förmåga att särskilja mellan bakteriella och virala infektioner understryker dess kliniska värde för förbättrad handläggning av luftvägsinfektioner och antibiotikaanvändning. Ytterligare studier krävs dock för att standardisera analysmetoder och fördjupa förståelsen av kalprotektins specificitet i olika kliniska situationer.
