I dagens medielandskap fortplantas informationen blixtsnabbt i interkontinentala kablage, med direktleverans till ditt eget fönster mot omvärlden. Medicinska nyheter röner alltid stort intresse, särskilt om vi känner oss personligt berörda. Vem fångas inte av rubriker om en ny epidemisk farsot?
I likhet med andra stora nyheter har rapporteringen om den nya influensan följt ett mönster. Först presenteras den information som finns, därefter följer en fas av spekulationer innan det slutligen blir debatt, utfrågningar och samtal om de mest skilda perspektiv på sakfrågan. Jag säger inte att det är ointressant med politiska, ekonomiska, kulturella och historiska aspekter på den nya influensan, bara att det lätt blir för mycket av det goda och att man inte ser skogen för alla träd. Massmedierna spelar ju också en viktig roll när det gäller att sprida kunskap hos allmänheten om hur vi kan rida ut den pandemi som förr eller senare kommer att drabba oss.
Min poäng är inte att massmedierna ska göra eftergifter när det gäller det publicistiska uppdraget att bevaka omvärlden med ett kritiskt öga. Men granskning som arbetsmetod förutsätter kunskap i sakfrågan. För att kunna kommunicera bra medicinska nyheter krävs korrekta tolkningar och nödvändiga förenklingar utan att förvränga eller överdriva. Det kan vara en svår balansgång.
Vi har alla ett fönster mot omvärlden, men vad vi ser beror också på vad vi tittar efter. I mitt eget lilla fönster passerade precis den årliga Unicef-rapporten »State of the world’s children«. Enligt rapporten avled 73 000 mexikanska barn yngre än fem år under 2007, vilket är drygt 1 500 gånger fler än antalet dödsfall som hittills kopplats till den nya influensans framfart i Mexiko. Sannolikt avled majoriteten av dessa barn i vanliga sjukdomar där brist på basal sjukvård varit avgörande för utgången.
