Kulingen viner i sommarstugans knutar, och marken har inte torkat upp efter gårdagens skyfall, men sommar är det likväl. Vi ska nog ändå vara tacksamma för det växlande klimat vi har i Sverige. I andra delar av världen kan årslånga torrperioder avlösas av översvämningar med åtföljande svåra konsekvenser för befolkningen.
Sverige har denna månad tagit över ordförandeskapet i EU. I skymundan av större frågor om finanskris och klimat har även sjukvårdsfrågor varit aktuella. EU är en gemensam marknad även för sjukvård, och detta innebär såväl möjligheter som problem. Sverige har en väl utvecklad sjukvård med spetskompetens inom många områden och borde kunna hävda sig på den europeiska marknaden om vi vill. Den låga kronkursen bör kunna ge extra draghjälp när man bedömer kvalitet i relation till kostnad. Men strömmen av patienter som söker vård utanför hemlandet verkar (åtminstone att döma av fallrapporter i massmedierna) gå i andra riktningen. Vårdköer här hemma och alternativa behandlingsmetoder på kontinenten gör att många svenskar söker vård i andra EU-länder, ibland med ersättning från landstinget men inte sällan genom att betala med egna medel.

När det gäller metoder som inte uppfyller krav på att vara baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet uppstår konflikter om betalningsansvaret. För den enskilde som upplever sig botad av till exempel en operationsmetod som inte är evidensbaserad kan det naturligtvis tyckas orättvist att inte få ersättning för behandlingen. Samtidigt måste samhället ställa krav på att de metoder som används i sjukvården och ersätts med allmänna medel är säkra och effektiva. Utvecklingen kommer säkert att bli intressant, och det kommer att behövas väl underbyggda definitioner av vad som är vård som ska betalas med skatte­medel.