Nyss hemkommen från en kort resa till Tallinn läser jag att Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket riktar hård kritik mot Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. »Överbeläggningar betraktas som normalt. Det är oacceptabla förhållanden som återverkar allvarligt på patientsäkerheten«, säger Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen.
Visst finns det brister i svensk sjukvård som behöver åtgärdas, men vi har det ändå gott ställt jämfört med situationen på andra sidan Östersjön. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot baltländerna, och även om Estland klarat sig bättre än Lettland och Litauen står man inför krav på besparingar om 20–25 procent i budgeten för nästa år på Tallinns största sjukhus. Detta sjukhus svarar för den specialiserade vården för drygt hälften av Estlands befolkning (750 000 invånare).
Det var intressant att jämföra ekonomin med den på Karolinska universitetsjukhuset. De totala kostnaderna är drygt 10 gånger hög­re på Karolinska. Medan 35 procent av utgifterna i Tallinn utgörs av material och läkemedel utgör denna andel på Karolinska endast 15 procent (2008 års bokslut). För att klara besparingskraven i Tallinn krävs hårda prioriteringar när det gäller till exempel läkemedelsanvändning.

Standarden på utrustning och medicinskt kunnande är hög även i Tallinn men lokalerna är trånga och delvis slitna. När jag jämför med ett besök i Riga för 15 år sedan är nivån i Tallinn nu år 2009 dock betydligt högre. Med den mycket högre ekonomiska allmänna standard vi har i Sverige borde de brister som nu påtalas inte behöva finnas hos oss. Genom vettiga prioriteringar och en god organisation kan man lösa problemen. Att ge hela lösningen finns varken plats eller förmåga till – men min uppfattning är att det går om man vill!