Frågan om betyg på läkarlinjen är på tapeten. Igen, får sägas. I senaste numret av Läkartidningen skriver Victor Mill, läkarstudent vid Uppsala universitet, om sin oro över vår graderingsfria utbildning. Kommer frånvaron av betygsskala att göra dagens studenter till en framtida kår av klent kompetenta läkare?
En fråga: Är det så att studenternas kunskaper beräknas med mer exakta mätmetoder vid andra läkarlinjer? Grattis, i så fall. För tentorna på Karolinska institutet är knappast studielivets intellektuella höjdpunkter.
Tvärtom, om något. Frågor från gamla skrivningar återkommer exempelvis gång efter gång. Det tryter i ambition, visst. Inte hos studenterna utan bland tentamenskonstruktörerna. Inte alltid, naturligtvis. Men förbluffande ofta.
Muntorna har sina överaskningsmoment och är måhända mer laddade. Men frågan är om det verkligen är kunskap som mäts, och inte bara scennärvaro. För också den mest pålästa student kan kollapsa i ett antiklimax, inte prestera mer än ett fladdrigt pladder.
Själva lärandet, det tar plats på annat håll. I seminarierum, bland framtida kollegor på avdelningarna. På bibilioteken, under föreläsningarna, repetitionerna och inläsningsperioderna. Passivt, aktivt. Lite närhelst.
Jag är inte emot examinationer, inte alls. Bara skeptisk till att genom mer gradering, mer betyg, tillskriva enskilda kunskapskontroller alltför stor betydelse. Vad säger min bakteriologitenta i dag? Att jag just då var en hejare på att skriva just den bakteriologitentan. Varken mer eller mindre.
För den som känner att han eller hon inte kommer till sin rätt i ett binärt betygssystem finns ju faktiskt en alternativ lösning .
Spara alla gamla tentaresultat i ett excelark och som papperskopior. Räkna ut medeltal. Enkelt att visa upp, för den som intresserar sig.
